Eftersom jag sett att många som hittar till denna blog har googlat efter en cykelväg mellan Uppsala och Stockholm så tänkte jag att jag väl kan stå till tjänst med ett par kartor.
Vi börjar med den rutt som jag brukar cykla. Den börjar på Stora Torget i centralaste Uppsala och slutar vid Järva Krog i Stockholm. Där brukar jag svänga av, så resterande delen av sträckan in till/från centrala Stockholm får ni klura ut själva. Använd Googles vägbeskrivningar och se till att markera cykeln, så är det lätt att hitta en bra cykelrutt.
Länk till min rutt på Google Maps
Detta är definitivt inte den vackraste vägen, i vart fall inte Stockholmsdelen, för den går genom en del hårt trafikerade områden. Det är inte heller någon lämplig rutt om man inte har lite skinn på näsan i trafiken, för den går genom en del tuffa trafikplatser där man måste stå hårt på pedalerna och markera sin plats i trafiken. Framför allt så vid de stora rondellerna i Sollentuna, där rutten korsar Norrortsleden. Där kan det kännas lite tufft om man inte är van att cykla i hård trafik. I så fall rekommenderar jag en annan rutt.
Men om man är en van landsvägscyklist med trafikkänsla så är detta en väldigt bra rutt, därför att den är hyffsat rakt på och man får ett bra flyt i cyklingen. Man behöver nästan aldrig stanna och det är få skarpa svängar. Dessutom är det lätt att hitta.
Sträcka: Ca 65 km + anslutning till Järva krog
Är man lite mer osäker i trafiken så kan man med fördel välja den sträcka jag cyklade första dagen på min cykelresa 2009. Den är mycket meckigare att hitta och något längre, men den är trevligare om man vill njuta av utsikten. I stället för trafiken vid Tureberg får man fina kuperade villagator i Edsviken. I stället för trafikleden Sollentuna-Tureberg får man lite landsbygdskänsla. Dessutom tar turen en sväng förbi Sigtuna, väl värt en utflykt!
Karta och reseberättelse finns i detta inlägg (länk).
Sträcka: Ca 95 km (men detta är mellan start- och slutpunkter som ni troligen inte kommer att använda er av, sträckan beror ju naturligtvis på exakt var man startar och slutar)
söndag 22 juli 2012
En målbild för cykelsemestern
Så här ska det kännas att vara ute och cykla.
När jag tänker på den dagen kommer jag in i samma känsla igen, fast det var tre år sedan. Det var min vän Tommy som gav mig den dagen.
Andra poster från samma dag:
Andra poster från samma dag:
Nya Ride of Hope-tröjan samt Juliaresan
In other news: Ikväll fick jag chatkontakt Beatrice från Juliaresan. Det är fyra tjejer som är ute på sitt livs cykelresa från Östersund till norra Öland för att hedra sin vän Julia som hastigt gick bort i cancer i början på året. På vägen passar de på att samla in pengar till Barncancerfonden, och det verkar gå riktigt bra för dem! Nu satt de på hotellet i Linköping och sedan ska de vidare till Kalmar och slutligen till norra Öland.
De kommer även att delta i den sista etappen av Ride of Hope, mellan Uppsala och Stockholm den 12 augusti. Jag ser verkligen fram emot att träffa dem då. Några av mina RoH-kamrater har redan varit ute och hälsat på dem på deras resa.
Alla fyra är nya som cyklister, men jag har en känsla av att de kommer att synas mer i framtiden. De har i vart fall en självskriven hedersplats i alla Ride of Hope-sammanhang!
All heder och support åt dessa tjejer och att de inte bara hedrar sin Julia med ord utan verkligen skapar något konkret i hennes minne, något som skapar mycket mer nytta än bara de pengar de samlar in (vilket inte är ett litet bidrag i sig - de har redan dragit in mer än en kvarts miljon kronor!). Om du inte redan har gjort det, surfa in på deras hemsida juliaresan.se och titta på deras presentationsvideo nedan. Skicka gärna ett bidrag till deras insamling också (insamlingen sker tryggt och bra på Barncancerfondens hemsida och man kan skänka små och stora belopp både via sms, direktbetalning och med kontokort). Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.
fredag 20 juli 2012
måndag 16 juli 2012
Ny sommar, nya planer
Jag ska ut ock köra lite trekking på Sörmlandsleden med tält och packning några dagar. Mot slutet av månaden ger jag mig troligen ut och cyklar från Eskilstuna, där jag numera bor. Resan går då mot Lund, där jag hakar på Ride of Hope norrut igen på en 125 mil lång odyssé mot Stockholm.
Efter semestern är det tänkt att jag ska göra en Ironman, dvs. simma 3800 meter, cykla 18 mil och springa ett marathonlopp - allt i en följd. Får se hur det går. Jag kommer inte skämmas om det går åt pipsvängen; ambitionen är att försöka - det duger!
Blåser nytt liv i denna blog. Den får funka som resedagbok. Jag orkar nämligen inte hålla på och spamma på facebook. På detta vis kan den som bryr sig se vad jag har för mig, medan den som inte bryr sig slipper se. Och jag får skriva av mig, om än för döva öron. Perfekt!
Efter semestern är det tänkt att jag ska göra en Ironman, dvs. simma 3800 meter, cykla 18 mil och springa ett marathonlopp - allt i en följd. Får se hur det går. Jag kommer inte skämmas om det går åt pipsvängen; ambitionen är att försöka - det duger!
Blåser nytt liv i denna blog. Den får funka som resedagbok. Jag orkar nämligen inte hålla på och spamma på facebook. På detta vis kan den som bryr sig se vad jag har för mig, medan den som inte bryr sig slipper se. Och jag får skriva av mig, om än för döva öron. Perfekt!
onsdag 23 juni 2010
Semesterplanerna reviderade, träningen igång
Tyvärr blir det första, och också största, äventyret för sommaren inställt. RS2010, cykelresan från Riksgränsen till Smygehuk drabbades av en serie avhopp och blir därför inte av. Annars hade det varit dags för avresa norrut redan idag eller imorgon. Istället planerar jag en mindre resa med cykeln över midsommar. Det bär av uppåt Norrtäljehållet, där jag ska fira midsommar med familjen, sedan ned till Stockholm där jag ska träffa några vänner samt dra ett par cykelrundor med Jens som jag lärde känna under Ride of Hope. Återstår att se om några fler stockholmscyklister vill vara med.
Eventuellt blir det sedan en avstickare söderut med Jens, som ska cykla till familjens skånesemester. Det beror på hur det ser ut i almanackan när det väl drar ihop sig. Hur som helst så blir det sedan till att ge sig av uppåt Uppsala igen innan semestern är slut.
Jag har delat upp semestern i två tvåveckorsblock. Detta första block var ju alltså tänkt för RS2010, och det andra blocket är avsatt för deltagande i Ride of Hope. Det skulle jag aldrig missa!
Förresten, kan jag cykla alla 125 mil på Ride of Hope, så kan du säkert cykla åtminstone en etapp. Alla pengar från arrangemanget går till barncancerfonden, och det är ett helt fantastiskt motionslopp med underbara människor och en fantastisk stämning. Var med, för tusan! Första etappen går den 7 augusti och den sista går 15 augusti. Bor du söder om Dalälven så finns det en etapp nära dig. Kolla på Ride of Hopes hemsida!
In other news, anledningen till att bloggen har legat inaktiv ett tag är att jag själv har gjort detsamma. Här har jag lyckats lägga om mitt liv helt och fullt, blivit ett med träningen, identifierat mig utifrån min fysiska aktivitet, blivit pigg, stark, självsäker. Jag hade återupptäckt en del av mig själv som jag saknat sedan mina löpardagar, och denna gång var det för evigt. Nästan..
Plötsligt fann jag mig själv i en förvisso mycket bekväm soffa, men i en desto mer obekväm sanning - jag hade åter förvandlats till en hösäck. Visst, jag har alltid kunnat titulera mig aktiv. Jag har aldrig haft problem med att anstränga mig - exempelvis sprang jag Lidingöloppets 30 km helt otränad, vilket är en merit jag kan leva länge på (och således säkert redan flashat med här på bloggen förut). Men kan man verkligen kalla sig idrottare om man nästan aldrig idrottar? Jag vaknade dock till en insikt - jag vägrar att tappa det som jag äntligen, efter många misslyckade försök, hade lyckats bygga upp. Jag vägrar bli den där killen som skulle kunna om han bara orkade bry sig. Inte en gång till. Alltså, det finns bara en sak att göra: Att komma igång igen.
Bilden ovan är tänkt som något av en metafor. Att börja träna (eller, om man vill, att sluta löka) är i mångt och mycket detsamma som att sluta röka. Att sluta är inte svårt. Varje rökare slutar flera gånger om dagen - varje gång de släcker en cigarett. Den stora konsten är att inte börja igen - att inte tända nästa cigarett, eller, i träningsfallet, att inte hoppa över nästa träningspass. Träning, liksom rökfrihet, är ett livslångt åtagande som kräver ständig hängivenhet och självdiciplin. Det går att underlätta kampen med hjälp av delmål och social kontroll.
Det är bland annat därför jag har föresatt mig att springa Fjällräven Extreme Marathon 2011, och det är bland annat därför jag har denna blogg.
Den tid som jag stått träningslös har trots allt gett mig något positivt. Den ilska jag känner gentemot mig själv och den rädsla jag känner för att förlora det jag börjat bygga upp tjänar som en extra injektion av inspiration. Dessutom har det gett upphov till lite intressanta reflektioner. Alla erfarenheter är nyttiga erfarenheter, bara man kan göra något konstruktivt utav dem.
___
Foto: Nina Hellman
Eventuellt blir det sedan en avstickare söderut med Jens, som ska cykla till familjens skånesemester. Det beror på hur det ser ut i almanackan när det väl drar ihop sig. Hur som helst så blir det sedan till att ge sig av uppåt Uppsala igen innan semestern är slut.
Jag har delat upp semestern i två tvåveckorsblock. Detta första block var ju alltså tänkt för RS2010, och det andra blocket är avsatt för deltagande i Ride of Hope. Det skulle jag aldrig missa!
Förresten, kan jag cykla alla 125 mil på Ride of Hope, så kan du säkert cykla åtminstone en etapp. Alla pengar från arrangemanget går till barncancerfonden, och det är ett helt fantastiskt motionslopp med underbara människor och en fantastisk stämning. Var med, för tusan! Första etappen går den 7 augusti och den sista går 15 augusti. Bor du söder om Dalälven så finns det en etapp nära dig. Kolla på Ride of Hopes hemsida!
In other news, anledningen till att bloggen har legat inaktiv ett tag är att jag själv har gjort detsamma. Här har jag lyckats lägga om mitt liv helt och fullt, blivit ett med träningen, identifierat mig utifrån min fysiska aktivitet, blivit pigg, stark, självsäker. Jag hade återupptäckt en del av mig själv som jag saknat sedan mina löpardagar, och denna gång var det för evigt. Nästan..Plötsligt fann jag mig själv i en förvisso mycket bekväm soffa, men i en desto mer obekväm sanning - jag hade åter förvandlats till en hösäck. Visst, jag har alltid kunnat titulera mig aktiv. Jag har aldrig haft problem med att anstränga mig - exempelvis sprang jag Lidingöloppets 30 km helt otränad, vilket är en merit jag kan leva länge på (och således säkert redan flashat med här på bloggen förut). Men kan man verkligen kalla sig idrottare om man nästan aldrig idrottar? Jag vaknade dock till en insikt - jag vägrar att tappa det som jag äntligen, efter många misslyckade försök, hade lyckats bygga upp. Jag vägrar bli den där killen som skulle kunna om han bara orkade bry sig. Inte en gång till. Alltså, det finns bara en sak att göra: Att komma igång igen.
Bilden ovan är tänkt som något av en metafor. Att börja träna (eller, om man vill, att sluta löka) är i mångt och mycket detsamma som att sluta röka. Att sluta är inte svårt. Varje rökare slutar flera gånger om dagen - varje gång de släcker en cigarett. Den stora konsten är att inte börja igen - att inte tända nästa cigarett, eller, i träningsfallet, att inte hoppa över nästa träningspass. Träning, liksom rökfrihet, är ett livslångt åtagande som kräver ständig hängivenhet och självdiciplin. Det går att underlätta kampen med hjälp av delmål och social kontroll.
Det är bland annat därför jag har föresatt mig att springa Fjällräven Extreme Marathon 2011, och det är bland annat därför jag har denna blogg.
Den tid som jag stått träningslös har trots allt gett mig något positivt. Den ilska jag känner gentemot mig själv och den rädsla jag känner för att förlora det jag börjat bygga upp tjänar som en extra injektion av inspiration. Dessutom har det gett upphov till lite intressanta reflektioner. Alla erfarenheter är nyttiga erfarenheter, bara man kan göra något konstruktivt utav dem.
___
Foto: Nina Hellman
måndag 21 juni 2010
Dagens inspiratör
In other news, det har börjat röra sig lite i mitt träningsliv, så snart börjar uppdateringarna rulla här på bloggen igen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)