Jag har gått oerhört mycket framåt i min simning. Nu känner jag att uthålligheten finns och jag börjar hitta en teknik som känns avslappnad och hyffsat effektiv. Nu ska jag skifta över en del av mitt fokus till löpning och cykling igen, för jag känner att simningen funkar. Hittills har jag spenderat all träningstid i bassängen.
I måndags körde vi lite filmning under träningen med IK Fyris Triathlon. Väldigt nyttigt att se hur det ser ut när man simmar. Vissa saker ser jag ju själv, men jag uppskattar alla kommentarer på min teknik.
Jag säger i början av klippet att min vändningsteknik är allt annat än bra, och tur är väl det, för min andra vändning i detta klipp är, just det, allt annat än bra. "Vad sa jag om mina vändningar?" lyder min replik, varvid jag anser att jag slätat över min egentligen ganska stora skam. Tråkigt nog har det hänt att jag gjort just sådana här vändningar ett antal gånger, oftast med folk på alldeles för kort håll. Osnyggt, men fåfängan lämnar jag vid poolkanten när jag tränar simning. Det ser inte alltid vackert ut, helt enkelt.
Delfinkicken vid frånskjutet har i stort sett ingen effekt, och det slutar med att jag tappar nästan all fart och mer eller mindre flyter upp till ytan. Men det finns säkert mer att säga om detta klipp. Kommentera gärna!
Jag har nu spenderat väldigt mycket tid i bassängen. Denna vecka har jag simmat varje dag hittills, och det ser ut som att det blir en sjudagarsvecka i poolen. För närvarande har jag väldigt bra arbetstider - jag jobbar långa pass tisdag till torsdag och är ledig resterande dagar. De dagar då jag jobbar börjar jag kl 9, så jag hinner ta en kort vända i poolen innan jobbet.
Igår när jag kom till Fyrishov så gick jag först för att köpa en ny pull buoy från Kroons Simcenter, butiken som även håller i simkurser. Den första månaden i min än så länge korta simkarriär simmade jag med i deras motionsgrupp över jul och nyår. Tränaren Kjell skakade nog lite på huvudet när han såg mig plaska omkring i något som skulle efterlikna crawl, men jag är en envis jäkel och gav mig den på att hitta tekniken. Konsten är att lämna fåfängan vid poolkanten. Det får se illa ut, bara man tar sig framåt. Och även om simningen inte alltid bar framåt, till färdriktningen sett, så gick i alla fall utvecklingen framåt.
Efter att ha överlevt deltagandet i Kroons jul- och nyårsgrupp, men inte mer än så, var det till att fortsätta på egen hand. Jag började även träna med IK Fyris triathlon varje måndag, så där har jag en del hjälp med teknikbiten. Största delen av simningen sker dock på egen hand. I helgen hade jag ett genombrott i och med att jag hittade en bra high elbow catch (se detta inlägg i bloggen). Igår var det dags för nästa genombrott.
Crawlkicken ska ungefär se ut som om du ska sparka till en fotboll
Det började redan i torsdags när jag för andra gången experimenterade med en tvåtaktskick, dvs att bara sparka två gånger för varje armcykel. Det innebär en kick per armtag. Jag vet sedan tidigare att det är till stor del benkickens fel att jag blir så trött när jag simmar, och när jag tvåtaktskickar så orkar jag mycket mer. Dock blir vattenläget sämre - benen hinner sjunka mellan kickarna. Jag drog mig så till minnes att jag hört sägas att en klassisk sextaktskick (dvs tre kickar per armtag, sex per armcykel) ska göras med en kraftig kick som initierar kroppsrotationen, följd av två lättare kickar. Min egen kick hade mer karaktären av en kollibris vingslag - full fart och samma styrka i alla kickar. Jag tror dock att själva kicktekniken varit acceptabel i sig.
Jag drog därför slutsatsen att det inte är tvåtaktskick jag behöver, utan en bättre och mer ändamålsenlig tretaktskick. Under gårdagens pass fokuserade jag därför på att träna in en bra rytm i bensparken. Med fenor på fötterna började jag så med ett långsamt crawl, där jag räknade "ETT, två, tre, ETT, två, tre" för varje armtag. Den accentuerade ettan svarade mot en kraftig kick med benet på samma sida som den arm som just då gjorde ett drag. De två följande kickarna gjordes utan nån egentlig kraft, och där låg fokuset på att hitta en jämn rytm i räkningen. Ganska snart hittade jag rytmen, och efter några vändor kände jag att det satt riktigt fint.
Ett par saker slog mig: För det första så hittade jag på ett par längder ett vattenläge som kändes oerhört mycket bättre än jag är van vid. Det kändes som att benen flöt upp och jag låg spikrak utefter vattenytan, och jag kände en stark känsla av strömlinjeformning som är svår att beskriva. Det var en fantastisk känsla. För det andra insåg jag att min kick tidigare knappast kan ha varit sextakt, då det kändes som att jag kickade tämligen långsamt nu när jag hittade en bra sextaktsrytm. Jag måste snarare ha legat närmare tiotakt tidigare. Inte konstigt att jag blev trött.
Idag ska jag ned till Fyrishov för att fortsätta finslipningen av kicken och för att testa om jag orkar simma längre sträckor än förr. Det kändes lättare, så det borde gå. Uthålligheten borde gå från nära noll till i vart fall några längder. Det har bekymrat mig att jag, som annars är mer uthållig än något annat, har kunnat simma hyffsat över 25 meter men haft stora problem så fort det kommit över 50 meter. Jag hoppas att jag i och med detta har identifierat och eliminerat en stor del av problemet. Det återstår att se.
Nåja, åter till Kjell på Kroons Simcenter. När jag stod där i butiken så sa han att han omvärderat mig under de veckor som gått sedan jag slutade i hans motionsgrupp. Jag tror nog inte att han trodde på mig i början, men nu sa han att han tyckte att jag tagit mig från ett riktigt dåligt läge till ett riktigt bra läge. Han hade sett mina framsteg på avstånd och verkade riktigt imponerad. "Det är nog för att du är en envis jäkel", sa han.
Jag tackade Kjell för hans ord. Det var feedback som verkligen värmde. Och just det, jag ÄR en envis jäkel, och jag ska nog se till att bli riktigt bra på triathlon en dag.
Under gårdagens pass klockade jag ett par 25:or på 18 sekunder, vilket är personligt rekord (än så länge). Jag tror att en gick på 17, men jag missade klockan, så den räknar vi inte.
Ett par bitar har verkligen fallit på plats. Framför allt var det när jag fick till min high elbow catch (1) igår som jag verkligen kände ett genombrott. Det blev oerhört mycket lättare att simma. För det första ankrar jag armen bättre i vattnet, och för det andra (och kanske främst) så ger det mig ett bättre vattenläge. Jag kom nämligen på att innan jag fick till den detaljen så riktade jag mycket kraft nedåt i vattnet, vilket lyfte överkroppen och således tryckte ned benen. Det gav väldigt mycket extra vattenmotstånd.
Nu börjar voltvändningarna ta form också. Nu ska jag snart till simhallen, och det är knappt att jag orkar vänta, så spännande är simningen just nu!
---
(1) High elbow catch:
Jag förstod inte riktigt detta videoklipp när jag började simma, men nu är det mesta klart för mig. Marc Evans har en bra instruktionsvideo om detta:
Hans videos kan verkligen rekommenderas. Lite långrandiga, men mycket bra.
Jag har fått för mig att jag ska börja med triathlon. Nej. Sudda, sudda. Jag har bestämt mig för att börja med triathlon. Löpningen sitter i ryggmärgen och cykla kan jag ju numera. Men om man ska bli triatlet så måste man ju kunna simma ordentligt också, så jag anmälde mig till en simgrupp med Anders Kroon och Kjell Karlsson som instruktörer. Enda kruxet var att den förutsätter redan befintliga färdigheter i crawl och startar i denna vecka. Så sent som i måndags hade jag aldrig tagit ett crawltag, förutom några tafatta försök i barndomens badlekar, och det räknas ju inte. Så det blev till att lära sig snabbt som vinden!
Sagt och gjort; i måndags begav jag mig till Fyrishovs simbassäng, där jag började mina försök att åtminstone se ut som en olympisk simmare. Jag såg nog snarare ut som ovan avbildad katt. Det var svårt, mycket svårt. Man skulle plaska med benen, synkronisera armarna, göra korrekta armtag och mitt i allt detta skulle man andas också.
Just det, andas var det, ja... Tänk att något så basalt kan vara så svårt. Till att börja med har vi det lilla problemet att huvudet ska hållas under vattnet större delen av tiden. Under ett kort, väl intajmat ögonblick ska huvudet vändas upp och ett snabbt andetag ska dras in. Man får inte andas för tidigt, för då andas man vatten - föga behagligt. Inte för sent, för då hinner man inte få i sig tillräckligt och drabbas således av andnöd. Inte åt fel håll för då andas man in vattenstänk. Dessutom ska luften räcka till tre armtag innan man får andas in igen. Och har man då inte sett till att andas ut ordentligt, så blir det svårt att få i sig nästa andetag. Och hur man än gör, så tycks luften bli mer knapphändig för varje meter man simmar på sin länga.
Men det ger sig med tiden. Dag ett och två kom jag hem med magont - troligen av allt klorvatten jag inhalerat och druckit. Magknipets bortavaro den tredje dagen såg jag därför som ett tecken på framsteg. Och dag fyra och framför allt fem gick andningen faktiskt riktigt bra, i vart fall med relativa mått mätt.
Så ska ett andetag tas.
Så var det det där med tekniken i övrigt. Att synka allt tycktes omöjligt den första dagen. Andra dagen tränade jag med Anders Kroon, som hade förbarmat sig över mig och erbjudit mig att delta i en grupp jag egentligen var långt ifrån kvalificerad att ens närma mig. Där och då fick jag ett tips som jag tror var väldigt värdefullt: "Veva som en väderkvarn". Jag skulle glömma allt finlir och bara fokusera på att veva med armarna och få till rätt rotation på överkroppen och framför allt kunna andas. När jag under mina följande tre pass på egen hand började känna att det satt något sånär, så började jag mer eller mindre omedvetet lägga till lite finlir.
Eller, nja. Det vore väl förmätet att påstå att de gester jag kallar simtag är resultatet av något som helst finlir. Men ändå. Nu kan jag simma någorlunda, och känner mig redo att hoppa in i träningsgruppen. Och det tycker jag inte alls är illa pinkat för någon som fram till för en vecka sedan inte kunde annat än vanligt svenssonbröstsim och inte ens hade koll på hur man dyker ned i vattnet.
Återstår att slipa på vändningar och få till lite distansuthållighet. Och nöta, nöta, nöta på tekniken för att gå från att simma hjälpligt till att flänga runt som en delfin i vattnet.
