tisdag 21 augusti 2012

Sommarens äventyr i en bild

Ride of Hope och Ironman. Så ja.

söndag 19 augusti 2012

Ironmanbankett och prominenta bekanta

Det bjöds på god mat och underhållning på banketten som startade kl 14 idag. Vid prisutdelningen visade det sig att jag har ett par riktigt duktiga triathlonbekanta:

Först ropades Lena Karlsson upp på scenen. Hon är den enda i triathlonklubben i Eskilstuna som jag hunnit träffa ännu, och hon knep SM-guldet i sin klassen 50-54 år. Henne kommer jag få glädjen att träna med framöver.

Senare ropades Emma Graaf upp. Henne tränade jag simning med i mina dagar i IK Fyris i Uppsala. Jag visste att hon var bra, men inte att hon var SÅ bra; hon knep SM-silvret i huvudklassen, efter en runda på 9:51:50. Inte illa!

Jag passade på att hälsa på båda. Kul, då har man en fot i Ironmanvärldens finkretsar! Saknas bara egna flashiga tider. Kanske man skulle göra en seriös satsning för att få ned tiden till nästa år?

Packa, fixa, greja

Kroppen känns förvånansvärt bra så här dagen efter. Stel, absolut, men inga krämpor i övrigt. Nu raffsar jag ihop min packning för att hinna gå på ironmanbanketten om en timme.

Stressa, stressa.

lördag 18 augusti 2012

Hämtning av cykel och utrustning

Efter loppet får man gå och hämta sin utrustning som man lämnat i växlingsområdet. Där står min kära trotjänare precis som jag lämnade henne, upphängd i sadeln, med en flaska vatten och en flaska sportdryck från sista depån.

Vilken upplevelse det har varit. Jag får skriva mer en annan gång. Nu ska jag njuta av känslan.

Heroes hour, vi välkomnar de sista triatleterna i mål

Storartad stämning!

Jag fixade det

Jag har gjort en Ironman.

Transferområdet och ett oväntat möte

Många cyklar bir det.

Jag började småprata med en annan triatlet vid målområdet. Plötsligt gick något upp för honom och han frågade efter mitt namn. Han fick det och sken upp. Presenterade sig, och då gick det upp för mig också: Vi har haft en hel del kontakt på träningsforumet Funbeat inför våra respektive första Ironman.

Vi räknade på cyklarnas samlade värde och landade i spannet 20-75 miljoner nypris. Mest sannoolikt övre halvan av spannet. En syn är det alltid.

...men min cykel drar ned snittet en smula.

fredag 17 augusti 2012

Cykeln på plats

Och energibars fasttejpade på ramen. Sjukt pro.

Kompletterat utrustningen

Har shoppat race belt och nya simglasögon på expon. Och billiga vattenflaskor som jag ska ha de två första milen på cykel, sedan slänga.

Och när regnet kommer...

...så får cykeln bo så här.

Tältsetup, planering och packning inför loppet

Det ser måhända lite stökigt ut, men au contraire; här råder (snart) strikt ordning och organisation. Jag jobbar på att få ihop mina transition bags inför loppet. Snart ska jag in och checka in cykeln och prylarna.

In other news: Detta är första gången jag kompletterar tältet med en tarp. Jag är mycket nöjd med den extra skyddade ytan som den ger. Bra för att kunna sprida ut sina prylar, torka kläder, förvara cykeln i skydd från regn och att vistas under om det regnar. Den funkar även som vikbänk för kläder!

torsdag 16 augusti 2012

onsdag 15 augusti 2012

Järnvägen mot Järnmannen

På lördag startar jag i Kalmar Ironman. 3800 m simning, 18 mil cykling och ett marathonlopp, allt inom 16 timmar. Det är ju värt ett försök.

Efter Ride of Hope lämnade jag cykeln i Stockholm, men tog med mig framhjulet till Eskilstuna för att meka lite med det. Nu är jag på väg tillbaks till Stockholm för att återförena hjulet med sin framgaffel och imorgon bitti haka på en bil mot Kalmar. Redan imorgon måste man nämligen vara på plats för ett informationsmöte.

En del mekande återstår och jag kan bara hoppas att jag inte missat att packa nåt väsentligt. Risken finns; detta blir mitt första triathlon.

Framhjulsnavet isärplockat

"Nae, det gör man, man plockar isär cykeln i molekyler och sen sätter man ihop den igen."

- Sudden

Skevande, rassel och rostfärgat smörjfett som läcker ut från lagret är sällan ett bra tecken. Låsmuttern har släppt en aning så hjulet börjat skeva, och jag antar att det då har kommit in fukt. Bara på ena sidan, för på andra sidan såg allt fint ut (jämför färgen på kulorna). Nu är allt rengjort och torkat jag är på väg för att se om jag kan köpa nya kulor, annars blir det till att använda de gamla slitna ändå.

Jag lär mig vartefter jag stöter på problem. Fixar lite extra nu inför Kalmar Ironman som jag ska på i helgen.

måndag 13 augusti 2012

Halvt tillbaks i verkligheten

Så här dagen efter min cykelresa var det meningen att jag skulle kasta mig rakt ut i verkligheten med dess pappershögar på kontoret och mängder av kaffekoppar. Men jag stötte på problem.

1. Cykeln kärvar efter 210 mil. Jag hade planerat att lämna den i Stockholm för att hämta den nu i helgen och sticka ned till Kalmar för Ironman. Nu när den mäste fixas spricker planen. Blev fast med nattligt cykelmek i Stockholm igår, och resan hem blev således senarelagd till idag. Försening till jobbet. Framhjulet får följa med till Eskilstuna för vidare behandling.

2. Min hemnyckel är på vift. Jag kommer alltså ha vissa svårigheter att byta till jobbmässiga kläder när jag kommer hem till Eskilstuna. Nu är jag och mitt kära framhjul ute och shoppar jobbkläder. Dusch finns på jobbet.

Pust.

söndag 12 augusti 2012

Emotipic

En talande bild. Omklädningsrummet på Kempementsbadet.

I mål - Eftertankar

Jag är i mål i Stockholm. Jag har cyklat 210 mil på 19 dagar och jag har samlat in pengar till Barncancerfonden på vägen.

Min egen insamling är uppe i 10400 kr och jag har genom mitt deltagande i loppet och kringgrejer själv bidragit med 3500+ kr från egen ficka och varit en del i skapandet av ett jättestort mediavärde för Barncancerfonden. Ride of Hope har samlat in 1,7 miljoner. Jag har träffat massor av människor, många med verkliga erfarenheter av barncancer. Jag har blivit än mer engagerad. Säkert även en bättre människa. Dessutom har jag kommit i bättre form inför nästa veckas ironmanutmaning. Detta har varit en helt fantastisk resa. Men nu är det slut, och det känns redan tomt och tyst. Jag hoppas dock att det kommer att rassla ett tag till i min insamlingsbössa. Insamlingen finns kvar, och länken finns i högermarginalen.

Var snäll och skänk en slant. Jag har brunnit för det här. 100 cyklister till har brunnit för det. Skänk en liten slant som en liten support så här i efterhand.

Tack.

lördag 11 augusti 2012

En velomobilist!

Träffade Lasse igen. Han är liggcyklist här i Västerås, och jag träffade honom under 2009 års upplaga av Ride of Hope. Nu är han här och hälsar på, med sin volomobil.

Pimp my Ride (of hope)

Någon har pimpat min däckventil. Jag vet inte vem, men det gillas.

Tack.

Insamlingen har nått över 10000 kr. Jätte, jätte, jättestort tack till alla er som har bidragit och till er som har delat länken till insamlingen och denna blog. Det är ni som har gjort detta.

Pengarna kommer verkligen till nytta. Just nu byggs ett familjehus för cancerdrabbade barn i Uppsala, bara för att ge ett exempel. Jag har så många gånger hört föräldrar till drabbade barn berätta om hur mycket dessa hus betytt för dem, de sjuka barnen och deras syskon. Så sent som idag, faktiskt, då en pappa till en åtta år gammal kämpe ställde sig inför 100 cyklister och berättade om sin upplevelse, oro och sorg. Inte ett öga var torrt.

Här bidrar folk på olika sätt. Vi skänker pengar. Vi skapar uppmärksamhet genom att cykla och kontakta våra respektive lokalmedier. Vi pratar och när varandras engagemang. Vi har egna insamlingar. Vi bloggar.

Ett mer udda inslag var när Peter, en cyklist i loppet som även är en tämligen vass triatlet, donerade sin våtdräkt till Barncancerfonden genom att ge den till mig mot att jag lade en summa pengar i insamlingsbössan.

Det finns mycket man kan göra. Om du inte redan har gjort det, donera en våtdräkt eller skänk en slant till min insamling. Länk finns i högermarginalen. Och dela länken till insamlingen eller denna blog på facebook.

Och om du redan har gjort det:

Tack.

fredag 10 augusti 2012

Morgonsim

Blev medlurad i svinottan. Tog några simtag.

Tittade på triathlon i Katrineholm

Hela gänget tog in på camping. Alla andra trängde ihop sig i stugor, jag bor i mitt tält. Några verkar tycka synd om mig, men jag tycker det är finemang. Har ju rutin på detta nu.

Här vid campingen gick ett triathlonlopp på sprintdistans, som jag passade på att titta på. Inspirerande!

Doughnutrelaterad deja vu i Katrineholm

Med hälsning till Jens W.

Ride of Hope, etapp 7

Idag hade vi bättre väder än de senaste dagarna - delvis motvind och lite regn. Bättre, ja. Tidigare har cykelvädret påmint om en kust-till-kust-cykling i Skottland.

Sista två kilometrarna hade vi rent av en värmande sol.

Vi har tagit oss till Katrineholm nu. Färden gick först med viss motvind på platta, raka vägar från Linköping till färjan över Bråviken. Efter proviantering där väntade en backe som jag minns från min förra resa - då åkte jag den i vardera riktning med ca tre veckors mellanrum. Denna gång var riktningen uppför. Det är en lång, seg backe, och min vana trogen kunde jag inte annat än att trampa på rätt bra uppför.

Det som väntade sedan var de fruktansvärt fina och väldigt kuperade sörmlandsvägarna upp mot Katrineholm. Det blev en ordentlig genomkörare för benen.

Jag körde i samma grupp som igår och även idag bjöd den på rolig cykling i ett väl fungerande samarbete. Det är en skön känsla när det mesta klaffar i klungan.

Dagens etapp i siffror:

Distans: 152,45 km
Tid: 5:30:22
Medelhastighet: 27,7 km/h
Maxhastighet: 57,8 km/h

torsdag 9 augusti 2012

Kvarsebofärjan igen, igen

Än en gång på denna färja över Bråviken i sällskap med drivor av cyklister. På andra sidan vattnet väntar en depå med godsaker.

Ride of Hope, etapp 5

Så här kan ett cykelrum på cyklisthotellet se ut. Det blir tämligen fullsmockat, och där inne pillas det på cyklarna hela kvällarna.

Denna dag kände jag mig utvilad, så jag hoppade upp i en lite snabbare grupp igen, den grupp jag cyklade med den första och halva andra dagen. Kul med en lite mer samkörd klunga (även om även de andra klungorna varit bra så är denna riktigt tight) och ett bra konstant driv i cyklingen. De flesta detaljer satt bra och klungan tog sig förbi hinder och korsningar utan att tappa fart och form. Rolig cykling!

Som nästan alla dagar drabbades vi av en hel del regn under andra halvan. Och det verkar inte bli bättre framöver.

Två missöden har jag redan nämnt i bloggen:

1. Vi körde fel på rutten på något ställe när vi skulle köra en omväg via en depå i Motala. Jag och en till cyklist anade oråd när skyltarna till Borensberg pekade västerut trots att vi borde ha haft det öster om oss. Det visade sig att gruppens GPS inte hade larmat om att vi var på fel väg, som den skulle ha gjort, utan istället lagt en ny rutt mot Linköping som vi följt istället för den rätta rutten. Så vi blev ofrivilliga fuskare med 122 km istället för ca 150-170 km (minns inte riktigt hur lång etappen skulle vara). Men de felaktiga vägarna var riktigt fina.

2. Vi cyklade på ett led på en cykelbana och det ropades "moped bakom" från slutet av klungan. Man rättar då till ledet och håller sig mot kanten för att mopeden ska kunna passera. Men det dröjde utan att det kom någon moped, så jag slängde en blick över axeln och såg att den svängt av åt ett annat håll. Just då hände något framför mig i klungan och 2-3 cyklister stockade sig lite i en inbromsning. Jag reagerade för sent och fick styra åt sidan, men sidan på mitt framhjul tog emot sidan på framförvarande cyklists bakhjul så att ekrarna slog emot varandra. Båda vinglade till men behöll balansen. Tyvärr förlorade han en eker och kunde inte fortsätta. Klantig miss av mig, men sånt som händer. Jag tror i vart fall att jag gjorde en bra insats för att sedan hjälpa honom att lösa problemet och ta de omedelbara kostnaderna för reparation.

---

Min insamling till Barncancerfonden har nått upp till 4100 kr. Superbra, tycker jag! Det har verkligen hänt nåt. Hoppas att det håller i sig och att alla som tänkt att de ska bidra verkligen gör det.

Länken till insamlingen finns i högermarginalen på sidan.

Stort tack till er som redan har skänkt!

Ett annat sätt att bidra är att dela med sig av länken till insamlingen eller till bloggen på facebook. Gör det! Fler besökare betyder mer pengar.

---

Dagens etapp i siffror:

Distans: 122,07 km
Tid: 4:13:57
Medelhastighet: 28,8 km/h
Maxhastighet: 55,7 km/h

onsdag 8 augusti 2012

Dagens haveri

Nästan inne i Linköping var jag ouppmärksam för ett ögonblick och körde in i cykeln framför. Ett misstag som jag inte ska göra nu för tiden, men sånt händer väl. Det gick bra för mig, men han förlorade en eker. De ekrar han hade var väldigt hårt spända, så hjulet blev ordentligt skevt när en försvann.

Han fick åka bil sista biten till målet. Väl där tog jag hjulet i handen och cyklade till Haga cykel, där jag bjöds på kaffe och fick tillbaks ett uppriktat hjul innan kaffet hunnit svalna till dricktemperatur. Nu sitter jag kvar och dricker upp innan jag ska tillbaks och leverera hjulet till dess rätta ägare.

Ride of Hope har anlöpt Berg

...oavsiktligen.

Ride of Hope, etapp 4 Skövde-Örebro via Gullspång

Dagen började som vanligt, med gynnsamma förhållanden och bra vind i rätt riktning. Cyklingen flöt på som en dans utan ansträngning. Första halvan var som en smekning.

Vi hade traditionsenligt ett depåstopp på restaurang Glada Laxen utefter vägen. Det brukar vara trevligt med en längre lunch på uteserveringen där, men när vi kom dit hängde regnet i luften. Vi började oroa oss för att dagen skulle sluta som de två senaste - med väta in på märgen och en huttrande klunga cyklister med blicken klistrad på bakdäcket framför och tanken fäst vid en varm dusch. Nåväl, det såg inte alltför illa ut.

Jag ställde cykeln strategiskt under ett utskjutande tak och lämnade därför styrväskan innehållandes handskar och lite pengar utan att stänga den allför noga. När jag sedan satt på restaurangen och regnet hade kommit blev jag upplyst om att min cykel stod i en störtflod. Det var nämligen en läcka i taket just över min cykel, så allt vatten från taket tog den vägen i stället för ned för stuprännorna. Cykelflytt, skadekontroll. Det var ingen fara, jag fick bara vrida ur handskarna.

Under lunchen drog regnvädret förbi, dock i den riktning som vi skulle fortsätta vår resa i. Vi kom sedermera ikapp regnet och hann bli genomblöta två gånger, med ett depåstopp emellan då jag han vrida ur kläderna och sätta på ett extra lager som jag haft med i fickan. Dagens väder var ändå snällare, och när vi gick i mål var vi nästan torra.

Jag fick ett väldigt magknip två mil före målgång. Ett tag tyckte jag väldigt synd om mig själv, men så kom jag på att det säkert kommer att vara mycket värre på Ironman. Sådana tankeövningar fungerar förvånansvärt bra, och jag lyckades bita ihop, hänga med och hålla mina besvär för mig själv. Två mil klarar man alltid.

Jag låg i en lugn grupp idag också, som hade förutsatt sig att köra i 24-26 km/h. Det blev något snabbare än så. Nu känner jag mig ganska utvilad i benen, så vi får se om det blir en snabbare grupp imorrn.

På hotellet fanns en kort-kort simbassäng. Jag lade mig där och körde lite kort simträning. Alla fyra simsätt avverkades, dock främst fjäril och rygg. Tre fjäril-simtag fick man in på en längd, sedan vändning och ryggsim tillbaka. Det blev många vändor på det sättet och jag fick faktiskt till ett ganska bra flås. Mot slutet av passet kom en cykelkamrat in och undrade om jag inte tyckte att 17 mil cykling var tillräckligt med träning för en dag. Det tyckte jag inte. Om två veckor ska jag kunna simma långt, cykla 18 mil solo och springa en mara. Vi får se hur det blir med den saken. Men försöka ska jag.

Dagen i siffror:

Distans: 167,77 km (drygt 17 mil med transportcykling inräknad, apropå det ovan sagda)
Tid: 6:05:54
Medelhastighet: 27,5 km/h
Maxhastighet: 51,8 km/h

Simning: 25 minuter (mest fjäril och rygg)

tisdag 7 augusti 2012

Mina nya armband

Vi cyklar för livet-armbanden får man mot ett bidrag till Barncancerfonden. Kan köpas för 100 kr där vi går i mål respektive startar i respektive stad. Ett måste för varje cyklist.

måndag 6 augusti 2012

Summering av etapperna 2 och 3

Gårdagens etapp, etapp 2:

Distans: 158,58 km
Tid: 5:44:26
Medelhastighet: 27,7 km/h
Maxhastighet: 57,8 km/h

Dagens etapp från Göteborg till Skövde startade i fint väder, men andra halvan (ca 7,5 mil) hade vi regn. Vi blev ordentligt blöta och ganska kalla. Värst var som vanligt det regn som kom nedifrån, rakt upp i ansiktet från framförvarande cyklist. Sista depån var ett stopp vid den mycket välsorterade Racerdepån, där jag passade på att komplettera min cykelgarderob med en lite varmare cykeltröja. Ett bra köp både för framtiden och för stunden.

Sista fyra milen skiftade stämningen i gruppen. Alla blev tysta, fokuserade och väldigt målmedvetna, tuggade på som lokomotiv.

Efter målgång var vi tre som drog direkt vidare till McDonalds och näst intill cyklade rakt in i restaurangen. Där satt vi huttrande och goffade i oss våra burgare medan vi pratade barncancer med personalen och andra gäster. Det blev viss uppståndelse, särskilt när det gick upp för folk att det inte var från andra sidan Skövde vi hade cyklat, utan från Göteborg.

Lyckades återigen boka in mig på hotellrum till reducerat pris. Gick raka vägen till relaxen för en varm dusch och en bastu med massor av ånga.

Sju timmar effektiv cykling, varav ca hälften i riktigt redig väta.

Etapp 3 i siffror:
(Transportcykling till start: Ca 10 km)
Etappens distans: 173,1 km
Tid: 7:02:59
Medelhastighet: 24,6 km/h
Maxhastighet: 59,2 km/h

På bilden syns Gary informera inför transporten till starten. Strax därefter for ca 100 cyklister i tre jämna led som ett tåg över ett körfält genom Göteborgs morgontrafik.

Barnen

Vi står och vinkar till barnen på sjukhuset. På bilden har de just gått in, men där i fönstret stod de. Det blir väldigt påtagligt. Många är tysta och nedstämda.

Gå in på länken till höger och skänk pengar. Gör det.

Kort om etapp 2

Ride of Hope etapp 2 är nu avklarad. Jag har inte koll på siffrorna just nu (dem har jag på cykeln, och den är inlåst) och det är sent, så det blir ett kort inlägg.

Dagen började med strålande sol, fina vägar och medvind. Allt flöt fantastiskt fint och alla grupper åkte bra mycket snabbare än det från början var tänkt, utan särskilt mycket ansträngning. Själv lallade jag fram de första 7,5 milen med 31 km/h med nästan ingen fysisk ansträngning, men ändå var det något som inte stämde i knäna. Musklerna är trötta i fästena, så i pausen bestämde jag mig för att ta det säkra före det osäkra och byta till en lite långsammare grupp.

I pausen lånade jag ett stift med nån tigerbalsamliknande sak som jag smörjde på muskelfästena. Glömde sedan lämna tillbaks den, för jag inbegreps i en diskussion om hur mycket senap man skulle ha på korven (viktiga saker), och sedan kunde jag inte komma på vem det var jag lånat det av. Pinsamt. Nån som vet vem det kan ha varit? Jag vill gärna lämna tillbaks det.

Hakade sedan på den grupp som leddes av Tommy, tidigare omskriven på denna blog efter min etapp från Tingsryd 2009. Som väntat en mycket angenäm upplevelse. Tempot var, helt ändamålsenligt, en smula lägre än jag egentligen vill hålla, men det var en mycket trevlig och väl fungerande klunga.

Med ungefär fem mil kvar kom ett regnväder och ställde till det för oss. I klunga blir det så mycket värre, för regnet kommer inte bara uppifrån utan även från framförvarande cyklist, vilket även gör att sikten blir dålig. Cyklade ganska långt med bara armar och ben i regnet innan jag fick tillfälle att klä på mig lite mer.

Trots att jag låg i lugna gruppen halva sträckan så var den sammanlagda medelhastigheten högre än under etapp 1. Detta tillskriver vi medvinden.

Även denna etapp var ca 15 mil. Imorgon blir det längre och troligen ännu mer regn. Då ska jag vara rätt klädd från början.

Avbildad ovan är den sköna grupp som jag cyklade sista halvan med. Gissa vem som är vår fantastiska gruppledare Tommy.

Du gissade rätt.

söndag 5 augusti 2012

Dags för start

Första startgrupp i Ride of Hope etapp 2 på väg mot start.

lördag 4 augusti 2012

Jag och mitt ekipage

Så här såg jag tydligen ut när jag precis hade anlöpt Lund och lokaliserat Ride of Hope-gänget utanför Grand Hotel. Fotografen är den störtsköne Alex, cyklist, Ride of Hope-funktionär, bloggare, bruscha, eventfixare, föreläsare, utelivsskribent. You name it, han är det.

Hans blog hittar man här:

cykelalex.outsideonline.se

Där finns bland annat ett inlägg från 2009 där det står nåt i stil med att "Göran cyklar på en gammal Crescent som säkert faller ihop snart". Nämnda Crescent cyklar jag fortfarande på. Hon är i bättre skick nu, men avgjort inte flådigast i sällskapet.

Ride of Hope, etapp 1

Som väntat är det full fart hela dagarna i Ride of Hope. Man kliver in i en annan värld, och när man nio dagar senare kliver ut på andra sidan är huvudet sprängfyllt med intryck. Det blir inte heller mycket fotograferat eller bloggat.

Igår hann jag slå upp mitt tält innan jag fick erbjudande om att sova hos syrrans pojkväns mamma. Så tältet packades ned igen och mitt boende uppgraderades betydligt. Dessutom blev jag bjuden på rena hotellfrukoset! Sannerligen tacknämligt!

Även idag lyckades jag uppgradera mitt boende. Trots att jag inte förbokat lyckades jag med hjälp av två munviga medcyklisters hjälp tillförskansa mig ett hotellrum till reducerat pris.

Cyklingen gick fint. Som brukligt den första dagen var klungan dock lite ryckig i svansen (gummibandseffekt) men jag gjorde mitt bästa för att själv cykla jämt och fint för bakomvarande cyklisters skull. Med varierande framgång.

Dagens sträckning gick från Lund till Halmstad över Söderåsen och Hallandsåsen. Den senare bjuder på en ca 4 km lång uppförsbacke där vi hade fri fart och där jag således inte kunde stå emot viljan att trycka på lite extra. Den efterföljande utförsbacken var en fröjd i 68,7 km/h.

Vi hade två fikastopp på vägen och två pissepauser. När jag klev av cykeln på den sista pausen krampade höger framsida ihop. Försökte stretcha ut det, men då slog krampen till på baksidan också. Det var dock snabbt övergående.

Dagens etapp i siffror:

Distans: 155,15 km
Tid: 5:47:37
Medelhastighet: 26,7 km/h
Maxhastighet: 68,7 km/h

Nu ned för en öl i lobbyn.

fredag 3 augusti 2012

Summering av etapp 9 och resan Eskilstuna-Lund

Dagens cykling:

Distans: 61,54 km
Tid: 2:59:01
Medelhastighet: 20,6 km/h
Maxhastighet: 52,6 km/h

Hela resan till Lund: 694,1 km
Plus ca 16 km vandring.

Framöver kommer jag att rapportera siffror från de etapper jag cyklar. Utöver detta blir det en del transportcykling med packningen inom de städer vi anlöper. Summan kommer alldeles säkert bli 200 mil, men annars får jag väl ta några tilläggsmil efter resan! Jag har mätaren på hela tiden, så jag får en exakt siffra.

Sömnlösning i Lund

Jag missade att boka Ride of Hopes förmånliga boendepaket, och när det var dags att göra reseplaneringen så fanns inte tid att leta boende. Så jag fortsätter med campingen även under loppet, åtminstone som en utgångspunkt. Det är ju nästan ett självändamål att kunna säga att man knappt varit inomhus på hela resan.

Framme i Lund

Jag är framme och jag har lokaliserat Ride of Hope-gänget. Nu kliver jag in i en annan värld för 9 dagar framåt.

Södra Sandby

Jag vill påstå att jag haft ett litet finger med i spelet när det nu verkar som att denna ökända 400 kV kraftledning ska flyttas från Södra Sandby. Men hjälten bakom utvecklingen heter Hans.

Villorna ligger lika nära på båda sidor om ledningen.

Vem sa att Skåne är platt?

Ja, inte var det då en cyklist. Att det är vackert, därom kan vi enas.

En pizza i Löberöd

La Bomba heter den. Så där ja.

Att bekämpa cancer med ett tangenttryck

Ingen kan ju göra allt, men alla kan göra något. Det finns några superenkla sätt att bidra till kampen mot cancer. Förutom att bidra med pengar (länk till min insamling i högermarginalen) så kan man hjälpa till med att sprida budskapet.

Alla som har ett konto på facebook eller en blog har ett mycket kraftfullt vapen. På snart sagt varenda hemsida som handlar om att samla in pengar till välgörenhet, inklusive denna och sidan med min insamling, finns en delningslänk. Använd den. Det är ett enkelt sätt att ge andra chansen att bidra, och därmed ett gratissätt för dig att bidra. Ju fler som känner till en insamling, desto mer pengar blir det - så enkelt är det.

Så gå in på någon av insamlingarna nedan, eller hitta en lämplig undersida på denna blog, och tryck sedan på knappen "Dela" eller motsvarande. Hittar du ingen sådan knapp kan du kopiera webadressen och klistra in som din status på facebook eller lägga som länk på din blog.

Det är enkelt, det är gratis, det tar en minut och det gör nytta. Finns det något argument mot att göra det på stört?

Ett urval av insamlingar och hemsidor att promota:

www.rideofhope.se
www.barncancerfonden.se
www.juliaresan.se
www.cancerfonden.se
www.cancerfonden.se/sv/rosabandet/

Också min insamling, förstås. Länk i högermarginalen.

Som sagt, alla kan göra något.

Summering av etapp 8

Förutom de två högst genanta vurporna under dagens etapp, så förflöt allt väl. Dagen började med lite rundcykling i de fina omgivningarna till Vittsjö. Vägen därifrån mot Hässleholm bjöd på mycket motvind och ganska hård trafik på en smal väg, men jag nötte på bra och det kändes fint på det stora hela.

Efter långfika i Hässleholm tog jag, lagom jobbnördig som jag är, en omväg förbi Ignaberga kalkbrott. Det visade sig lyckat, för där fanns en gammal kalkgruva (Tyskarpsgrottan) där jag fick mig en guidad visning. Det var mycket intressant! Tyvärr lyckades jag inte ta några bra bilder där nere i kylan och mörkret. Bilden ovan visar ingången. Alltid något.

Besöket i gruvan förde det goda med sig att den regnskur, som just gjort sig påmind, till största delen passerade medan jag var skyddad av 10 meter kalk. Och när jag kom upp ur kylan kändes de kvarhängande dropparna som en behaglig tropisk dusch. En omplaneringspaus över en kaffe och ett kort samtal med den mycket trevliga guiden senare åkte jag sedan på hans inrådan vidare på precis de vägar jag hade tänkt från första början.

Det började bli ganska sent, så cykellysena åkte fram. En sann landsvägscyklist har dem naturligtvis inte monterade när de inte används. När jag äntligt kommit fram till campingplatsen mellan Höör och Hörby och letade mig fram till tältplatsen så var det mörkt. Nu har jag maskintvättat min cykeloutfit inför första dagen på Ride of Hope, och allt annat också för den delen. Ack en sådan modern lyx. Annars har det varit handtvätt i sjö som gällt.

Nu är det sent. Men det gör inget; det är bara en kortare dagsetapp kvar, sen är jag i Lund!

Dagen i siffror:

Distans: 83,95 km
Tid: 4:22:18
Medelhastighet: 19,2 km/h

Dagens malörer

I år har jag ramlat två gånger med cykeln. Båda gångerna under dagens etapp och båda gångerna på sådant sätt att jag är glad att där inte fanns några vittnen.

1) Jag åkte mot bättre vetande med mina smala, släta däck på en skogsstig, för att jag ville ta mig till en sevärdhet i Vittsjö. Naturligtvis åkte jag väldigt försiktigt och sakta. För sakta, skulle det visa sig, för när jag tryckte på en smula för att lyfta cykeln över ett litet, litet krön resulterade det inte i någon fart framåt utan i att bakdäcket spann runt. Där fann jag mig alltså helt stillastående, vilket resulterade i att jag råkade ut för nybörjarklassikern pedalclipsvurpan; att man, efter att ha förpassat cykeln till stillastående, inte hinner klicka loss fötterna ur pedalfästena innan man på ett ytterst genant sätt helt sonika tippar sidledes över ända.

Sevärdheten i fråga hittade jag dock inte.

2) Ett antal mil senare stannade jag för att läsa kartan. Jag klickade ur foten som vätte mot vägkanten och tog stöd med den mot marken. Plockade upp kartan. Inga konstigheter. Men på något sätt lyckades jag sedan vingla till. Släpet bakom mig stod inte helt rakt så när jag tappade balansen ville släpet välta hela ekipaget i riktning utåt vägen. Det gäller att balansera släpet, för det drar åt diverse håll när ekipaget är böjt. Detta misslyckades jag med i mitt vingliga tillstånd, och då jag satt fast i den fot som vätte mot vägen, åt vilket håll nu hela ekipaget var på väg att oombett förflytta sig, hade jag att välja mellan att kämpa emot med risk för att trassla in mig och kanske ådra mig en nominering till en föga hedrande Darwin award eller att helt enkelt ge upp och följa med i fallet. Reflexmässigt valde jag det sista och lade mig alltså ned på asfalten i en på sin höjd halvkontrollerad rörelse.

Efter dessa två fadäser övervägde jag att låta dra in mitt cykelkörkort, men jag bestämde mig till slut för att låta de små skrapblessyrer som jag ådrog mig vara straff nog. Dessutom kunde jag ju ogärna avsluta min resa mitt ute mellan Ignaberga och Höör.

torsdag 2 augusti 2012

Att cykla för en sak

Sitter just nu och tar en kaffe i Hässleholm. Här på uteserveringen har jag ägnat mig åt upphovsrättsintrång; loggan ovan snodde jag från Rideofhope.se. Men jag är övertygad om att de inte misstycker.

Sitter här och tänker att jag måste bli en mer driven säljare i mina försök att skrapa ihop pengar till Barncancerfonden. Aldrig missa en chans att påminna er blogläsare om min insamling (länk i högermarginalen). Prata med fler utefter vägen. Missbruka mina facebookkontakter.

Insamlingen är just nu uppe i 2820 kr, vilket jag är jätteglad för och tacksam för gentemot er som redan har bidragit.

Imorgon kommer jag fram till Lund, och kanske hinner jag redan då träffa några andra nyanlända Ride of Hope-cyklister. Det ska bli fantastiskt roligt. Redan igår började min mage befolkas av fjärilar vid tanken på att det snart drar igång igen.

Så, varför gör jag egentligen det här egentligen? Är det välgörenhet eller för mitt eget höga nöjes skull? Svaret är förstås: Både och.

Jag älskar att cykla och att göra den här typen av resor hör till det bästa jag någonsin gjort. När jag började planera min första resa fanns det ingen välgörenhet med i bilden. Men av en händelse snubblade jag över Ride of Hope, och passade på att planera om min resa så att jag kunde hänga på loppet på vägen hem. Välgörenheten blev en bonus.

Men när jag väl var där, och träffade alla människor där med sina verkliga erfarenheter av cancer i allmänhet och barncancer i synnerhet, då växte engagemanget. Där fanns Billy, som berättade om sin dotter som gått bort i cancer. Där fanns Gary, en urstark cyklist som har cyklat Vätternrundan under pågående cancerbehandling. Där fanns föräldrar som just då hade barn som gick igenom det otänkbara. Alla dessa historier, berättade i de intervallsamtal man för under en dag i en roterande cykelklunga; man höll 15-20 enskilda samtal igång simultant, alla med massor av öppenhet, kärlek och ett jätteengagemang.

Där föddes ett engagemang även hos mig. Nu var välgörenheten inte längre en bonus, nu var det cyklingen som var bonusen och välgörenheten som var huvudmålet. Det är fantastiskt att cykling som event fungerar så bra för att skapa uppmärksamhet och därigenom generera bidrag. Förra året samlade Ride of Hope ihop en miljon. I skrivande stund har de fyra tjejer, som cyklar Juliaresan (juliaresan.se) från Östersund till norra Öland via Kalmar för att hedra sin bortgångne vän Julia, samlat in över 374000 kr. Rosa Bandet-spinningen blev största insamlingen efter Rosa Bandet-galan och Spinn of Hope samlade förra året in 1,1 miljon.

Så det är ju alldeles underbart att man kan ta något man älskar att göra, och göra välgörenhet av det. Jag hade säkert varit ute och cyklat ändå. Men nu gör jag något nyttigt av det. Jag passar på att informera människor jag möter utefter vägen och förmår mina vänner att skänka en slant. För märkligt nog är det lättare att säga "jag cyklar 200 mil, kan du skänka en tjuga" än att bara be någon skänka en tjuga.

Det är alltså ingen uppoffring jag gör för detta. Tvärt om. Men jag gör någonting ännu bättre av något som redan var bra. Och du kan göra det ännu bättre - genom att skänka en tjuga.

Klicka på länken i vänstermarginalen och gör mig, mina cykelvänner, eldsjälarna på Barncancerfonden, de cancersjuka barnen, deras familjer och framtida barn en smula lyckligare.

Jag avslutar med ett citat från min vän Billy, som jag nämnde ovan:

"Tänk den dag då man kan säga 'Jag fick en släng av cancer'".

Vi har besegrat nästan alla stora sjukdomar. Sjukdomar som förr var en dödsdom får man nu för tiden "en släng" av. Varför inte cancer?

Där har vi en riktig framtidsvision. Ett bidrag snabbar på förverkligandet av den.

Tack för den här gången. Nu ska jag vidare på min resa.

Oresjön vid Vittsjö

Är ute på lite äventyr i Vittsjö innan jag cyklar vidare. Idag ska jag via Hässleholm och en liten omväg där, genom Höör och slutligen till Hörby.