Pliktöl i Malmö

Min vän Kfluffie var i Malmö, så jag var tvungen att svinga en sejdel med honom. Nu mot Lund i den friska aftonluften!

Malmö!

Vi gingo ned till Lommabukten

Vi lågo i där minst en kvart. Ja minst en kvart! Men inte blev vi av med lukten. Men Lommabukten, den blev svart! Men utav akvavit... osv...

Där är Danmark!

Landet där roligt inte alltid är kul.

Maxikaffe

Frukost på ICA Maxi. I avdelningen övrigt lägger vi mitt möte med ett par killar i åldern 12-13 år igår. De frågade med panik i rösten efter tågstationen i Mörarp där vi var. Tydligen hade ett par killar i 22-årsåldern bråkat med dem och jagat dem med bil och nåt tillhygge. Jag kunde inte säga dem var stationen låg, men jag hjälpte dem få tag i sina vänner och stannade med dem tills vännerna kom dit. Och det kanske var tur, för när vi stod där så kom idioterna som bråkat med dem förbi med sin bil. De saktade ned och gav killarna det onda ögat, men åkte sen vidare. De vågade visst bråka med två småbarn, men inte en spinkig cyklist. Modiga killar. Dagens citat då: "Jag pallar inte få stryk. Inte av en 22-åring."

Mekstopp

Växlarna krånglar igen.

Motvind

Lämnade campingen i Ängelholm rätt sent pga först regnet och sedan problem med cykeln. Planen var att ta sig mot Lomma, där en vän skulle möta upp. Men den knappa tiden kommer inte räcka till, för idag tvingas jag kämpa mot en monstruös motvind. Tungt värre.

Kullaberg och Skäret

Så fick jag äntligen min jordgubbssaft på Flickorna Lundgrens café på Skäret. Den smakade precis som jag minns den, och jag tycker synd om alla som kommer dit och bara dricker vanligt kaffe. Jag lämnade större delen av packningen i Ängelholm idag. På så vis blev klättringen upp till Kullens fyr en smula lättare. Det var ändå en ordentlig genomkörare. Det blev en heldag; jag gav mig av vid ett och kom hem till tältet vid halv elva på kvällen. Tur att man i strid med estetiska konventioner har införskaffat lysen till hojen. Dagstotalen blev 9 mil.

Kullens fyr

Klättring vid Mölle

Mölle är fantastiskt vackert och klättringen till Kullens fyr är en riktig utmaning.

Rekekroken

Här gillar man inte sina grannar, så man söker skyla dem med en flodvåg av blommor.

Vejbystrand

Tunnelbygge

Det omtalade dito genom Hallandsåsen. Här syns blivande tunnelväggar, förmodar jag.

Dagens dubbel

Det blev visst lite dubbelpostning av ett par bloginlägg. Tyvärr verkar jag inte kunna redigera och ta bort inlägg med mobilen. Vad jag däremot kan göra med mobilen är att redigera bilder. Därav denna fantastiskt konstnärliga gestaltning av två fimpar som jag hittade här på åsen. Allt för att slippa sista biten upp... :-) Men nu bär det av igen!

En till åsbild

Hallandsåsen

Får mig att tänka på mat... Denna ås, som var min reskamrat igår, var min sparringspartner idag. Bilden togs av en mycket sympatisk bilist. Jag glömde ställa in ljusstyrkan åt honom, så bilden blev väl sådär. Men det är jag i vart fall. På toppen av åsen. Tro mig. :-)

Båstad strand

Jag kommer aldrig härifrån. Många minnen att återuppleva.

De med bilen

I samband med punka nummer 4 på väg mot Oskarshamn så mötte jag dessa fyra hemvändande gotlandsresenärer. De stannade på andra sidan vägen, för deras fortskaffningsmedel hade också fått för sig att lägga av.

Punka nr 5

Passade på att fixa krånglande växlar. Det verkar funka nu - jag lär mig!

En hälsning till Ride of Hope-cyklisterna

Drygt 125 mil. Nu är jag uppvärmd. ;-)

Båstad

Har angjort en campingplats strax utanför Båstad. Imorrn blir det till att göra stan och förhoppningsvis hinna till Kullaberg och dricka jordgubbssaft.

They can smell fear

Så här ska en skog se ut

Min villa

Här bor bara jag, med vardagsrum och väl utrustat kök. Ska nog passa på och laga semistorkok. Med så många mil avklarade igår behöver jag inte ha bråttom idag.

Dag 16 del 4 - Lyckoruset

Då och då får man frågan vad det är som är så roligt med att cykla, och motsvarande fråga dök ofta upp när jag höll på med löpning. Och visst kan man fråga sig om det egentligen är så givande att under flera timmar cirkulera lite med fötterna och vrida lite grann på ett styre. Men det handlar naturligtvis inte om det, utan om upplevelserna, vyerna, den sociala biten och det rent meditativa. Och sen har vi det där droglika ruset som kan infinna sig efter ett ordentligt pass. Trots att det gått lång tid sen jag klättrade ned från sadeln för denna dag, så är jag fortfarande hög på endorfinerna från dagens prestation. Därav allt blogbabbel nu när jag egentligen borde sova - jag måste helt enkelt hälla mig själv över tangenterna för att få dagens upplevelser ur mig. Känslan är en av fullständig tillfredsställelse, lycka och stolthet över sin prestation. Orden "fy £¥® vad jag är bra" vill aldrig riktigt ringa ut ur huvudet och kroppen är trött och avslappnad på ett extremt skönt sätt. Och inte minst kommer den förestående sömnen att vara värdig en prins. Det är det som är så roligt med att cykla.

Dag 16 del 3 - Avslutningen

Efter att ha tagit avsked för dagen så var det dags för vidare färd i ensamt gemak. Siktet var inställt på en campingplats utanför Örkelljunga ca 3 mil framåt. Jag visste att jag var tvungen att trampa på ganska bra för att hinna fram innan de skulle stänga, så det blev ett riktigt träningspass. Nånstans utefter vägen bestämde jag mig för att ringa campingen för att försäkra mig om en plats, och just då råkade fru Fortuna ha vägarna förbi. Jag måste nämligen ha slagit fel nummer, för jag kom istället till ett vandrarhem på samma ort. Det visade sig både ligga bättre till, vara billigt och tillåta mig anlända hur sent som helst. Det tillfället nöp jag givetvis! Jag fortsatte ändå min illfärd a la Armstrong för att hinna fram innan beckmörkret sänkte sig över bygden. Väl framme var jag ordentligt genomtränad med en riktigt skön känsla i både kropp och knopp. Vilket för oss till den sista delen i denna långa utläggning om denna den 16:e dagen på min resa...

Dag 16 del 2 - Turen

Det var en riktig kulturrunda som Tommy bjöd på. Bland annat gick färden genom snapphanemarker och förbi Harry Martinsons barndomshem (bilden). Vi gjorde inte många stopp, utan pinnade på rätt bra, och rätt vad det var så var vi rätt djupt in i skånemyllan, något jag inte räknat med att vara förrän efter morgondagens etapp. Dagens cykling slutade på 139 km med 6h 21 min effektiv cykling, alltså en snitthastighet på 21,9 km/h. Jag tror detta får räknas som mitt tuffaste träningspass med cykeln än så länge; det längsta jag cyklat tidigare är 15 mil, men det var utan packning. I avdelningen kuriosa kan nämnas att det var under det passet jag vurpade och slog knäet, vilket i förbifarten upplysningsvis ska sägas att det inte tycks bereda mig några bekymmer längre.

Dag 16 del 1 - Tommy

Precis som jag hade tagit bilden i föregående bloginlägg så dök Tommy upp vid mitt tält. När jag inte kommit längre än till morgonkaffet så hade han redan värmt upp med att cykla de 4 milen hemifrån till Tingsryd för att möta upp mig. Tommy, som är en av oss som ska cykla hela Ride of Hope med början på lördag, visade sig vara en positiv och skojfrisk man med mycket god lokalkännedom. Han ledde resan utefter lite andra vägar än de jag från början planerat, och han tog vinden under större delen av färden, vilket innebar att jag trots packningen kunde hänga med i ett lite högre tempo än det jag hållit hittills under resan. Med Tommys hjälp blev det en riktigt ordentlig dagsetapp; vi skiljdes inte åt förrän strax efter Hässleholm, efter 11 mils trampande. Därefter fortsatte jag 3 mil till Örkelljunga på egen hand.

Frukost

I förmaket med förrgårdagens tidning.

Träningsdagboken på Funbeat

Nu har jag lagt in alla hittills avklarade dagsetapper i min träningsdagbok på Funbeat.se. Jag tror att den är publik, så kika in på denna sida:

http://www.funbeat.se/person/overview.aspx?PersonID=159945

Här ska jag bo

Finfin camping vid sjön i Tingsryd. Imorrn får jag cykelsällskap härifrån.

Tingsrydstravet

Här var det dött, men imorrn blir det springa av på Sveriges enda riktiga milebana för trav.

En hälsning till syrran

Tagen på Öland.

Glassbilen

Här har man cyklat mer än 100 mil för att få fatt på glassbilen, också har han inga singelpack! Jag möttes dock av generositet och blev bjuden på en glass ur en öppnad låda. Glassbilsföraren frågade om det var jag som stod bakom Facebookgruppen "5 meter per medlem", så då fick jag berätta om gårdagens möte med just dem. Och glassen smakar fint...

Vissefjärda

Jag fick fikasällskap av två damer här i Vissefjärda. De tipsade om kyrkan, som med sin vackra belägenhet är ortens främsta sevärdhet. Bilden tagen från kyrktrappan.

100 mil avverkade!

1000 km. Det tog precis exakt 14 dagar om jag inte höftar fel. 56,5 timmar i sadeln innebär en medelhastighet på 17,7 km/h och att jag cyklat ungefär 25% av min vakna tid.

Kaffe i förtältet

Den här familjen var med på cykelrundturen igår, och det blev en mycket trevlig runda med samtal om annat än bara sevärdheterna utefter vägen. Idag bjöd de mig på kaffe och kaka i förtältet till deras husvagn innan det var dags för mig att cykla vidare. Det tackar vi för!

En hälsning till arbetskamraterna

Det kanske inte är alla som förstår referensen, men... SID!

5 meter per medlem

Så heter en grupp på Facebook. Det är två glada göteborgare som startat den under utfästelse att de ska cykla 5 meter för varje person som går med i gruppen. Jag och 200000 andra har gått med, så det blev till att cykla 100 mil för dessa herrar. Och nu mötte jag dem alltså här på campingen i Kalmar. De har 40 mil kvar och ska vända hem mot Göteborg.

Självporträtt

Hittade denna bild som jag tog i regnvädret på väg mellan Hultsfred och Oskarshamn. Blöt men vid gott mod.

Guidad cykeltur

Campingen anordnade. Vi blev ett litet men glatt gäng.

Nybyggt i Kalmar

Kan det månne vara dessa hus som mamma nämner i kommentarerna till en tidigare blogpost? Ingen jättebra bild, men den får duga.

Kalmar

Jag åkte över bron i stället för att stanna i Färjestaden. Det ångrar jag inte en sekund. Kalmar är jättefint och det passar mycket bättre att bo här där allt jag behöver finns. Igår satt jag på en parkbänk i Kalmar och tänkte på hur bra jag har det. Sen slog det mig att de flesta nog skulle tycka helt annorlunda i min situation; jag har nästan inga pengar kvar, jag äter torftig stormköksmat, jag sover i ett litet tält och jag känner ingen här. Men det handlar bara om vilken inställning man har till saker och ting, och jag stormtrivs på min resa. Fast jag sörjer ju inte över att lönen kommer in på kontot i natt. Det ska firas med restaurang!

Cykelbuss

På ölandsbron är cykling förbjuden, så man får åka dessa cykelbussar över. Har man ingen cykel så får man inte åka med.

Borgholms slottsruin

Ska nu ned till Färjestaden och troligen bo kvar där två nätter medan jag gör lite ärenden där och i Kalmar. Bland annat måste cykeln fixas och utslitna skoklotsar bytas. Det blir ett litet depåstopp.

Sovplats

Jag råkade snubbla över en jaktstuga med öppen dörr och värmeljus. Jag ska inte knoppa här inne, men tälta intill. Så kan jag i vart fall dricka lite te i stugan.

Öland och mobilkrångel

Valde att bo på camping första natten på Öland. Gårdagen blev en vilodag med bara 15 km cykling. Det var mest runt i Oskarshamn och här i Byxelkrok på Öland. Idag blir det mycket motvind. Bara att ta det lugnt. Tyvärr har jag nåt fel på laddningsuttaget på mobilen, så snart kanske jag inte kan fota och blogga längre.. Vi får se om jag lyckas få igång den.

Yeah right

Back to my roots

I detta hus växte mamma upp. Nyrenoverat och med en ständigt närvarande vaktmästare, som bjöd på lite inblick i den dagliga skötseln av fastigheten. Några barn stod och lekte vid huset, men när jag började fotografera huset så blev de hemropade av en orolig pappa. Så det kan bli...

Soltorkning

Efter två dygns regn så går allt i en nyans av fukt. Jag låter solen tvätta bort den. Missade gårdagens färja till Öland, det blir färjan kl 14 i stället. Nu ska jag packa ihop, äta och sen försöka hitta adressen där min mamma växte upp. Ja just det, jag är till hälften smålänning! I övrigt är jag lika delar skåning och stockholmare.

Emån

Om man lånar kanot på den lokala klubben så får man lova att inte paddla i Emån, berättar den klubbrepresentant jag möter på den regnhala bron. Han var själv inte där för att paddla, utan för att rasta hunden som hade gnällt i bilen. Men tydligen kom hunden på att det inte behövdes, och spände kopplet i riktning mot bilen igen.