fredag 20 juli 2012
måndag 16 juli 2012
Ny sommar, nya planer
Jag ska ut ock köra lite trekking på Sörmlandsleden med tält och packning några dagar. Mot slutet av månaden ger jag mig troligen ut och cyklar från Eskilstuna, där jag numera bor. Resan går då mot Lund, där jag hakar på Ride of Hope norrut igen på en 125 mil lång odyssé mot Stockholm.
Efter semestern är det tänkt att jag ska göra en Ironman, dvs. simma 3800 meter, cykla 18 mil och springa ett marathonlopp - allt i en följd. Får se hur det går. Jag kommer inte skämmas om det går åt pipsvängen; ambitionen är att försöka - det duger!
Blåser nytt liv i denna blog. Den får funka som resedagbok. Jag orkar nämligen inte hålla på och spamma på facebook. På detta vis kan den som bryr sig se vad jag har för mig, medan den som inte bryr sig slipper se. Och jag får skriva av mig, om än för döva öron. Perfekt!
Efter semestern är det tänkt att jag ska göra en Ironman, dvs. simma 3800 meter, cykla 18 mil och springa ett marathonlopp - allt i en följd. Får se hur det går. Jag kommer inte skämmas om det går åt pipsvängen; ambitionen är att försöka - det duger!
Blåser nytt liv i denna blog. Den får funka som resedagbok. Jag orkar nämligen inte hålla på och spamma på facebook. På detta vis kan den som bryr sig se vad jag har för mig, medan den som inte bryr sig slipper se. Och jag får skriva av mig, om än för döva öron. Perfekt!
onsdag 23 juni 2010
Semesterplanerna reviderade, träningen igång
Tyvärr blir det första, och också största, äventyret för sommaren inställt. RS2010, cykelresan från Riksgränsen till Smygehuk drabbades av en serie avhopp och blir därför inte av. Annars hade det varit dags för avresa norrut redan idag eller imorgon. Istället planerar jag en mindre resa med cykeln över midsommar. Det bär av uppåt Norrtäljehållet, där jag ska fira midsommar med familjen, sedan ned till Stockholm där jag ska träffa några vänner samt dra ett par cykelrundor med Jens som jag lärde känna under Ride of Hope. Återstår att se om några fler stockholmscyklister vill vara med.
Eventuellt blir det sedan en avstickare söderut med Jens, som ska cykla till familjens skånesemester. Det beror på hur det ser ut i almanackan när det väl drar ihop sig. Hur som helst så blir det sedan till att ge sig av uppåt Uppsala igen innan semestern är slut.
Jag har delat upp semestern i två tvåveckorsblock. Detta första block var ju alltså tänkt för RS2010, och det andra blocket är avsatt för deltagande i Ride of Hope. Det skulle jag aldrig missa!
Förresten, kan jag cykla alla 125 mil på Ride of Hope, så kan du säkert cykla åtminstone en etapp. Alla pengar från arrangemanget går till barncancerfonden, och det är ett helt fantastiskt motionslopp med underbara människor och en fantastisk stämning. Var med, för tusan! Första etappen går den 7 augusti och den sista går 15 augusti. Bor du söder om Dalälven så finns det en etapp nära dig. Kolla på Ride of Hopes hemsida!
In other news, anledningen till att bloggen har legat inaktiv ett tag är att jag själv har gjort detsamma. Här har jag lyckats lägga om mitt liv helt och fullt, blivit ett med träningen, identifierat mig utifrån min fysiska aktivitet, blivit pigg, stark, självsäker. Jag hade återupptäckt en del av mig själv som jag saknat sedan mina löpardagar, och denna gång var det för evigt. Nästan..
Plötsligt fann jag mig själv i en förvisso mycket bekväm soffa, men i en desto mer obekväm sanning - jag hade åter förvandlats till en hösäck. Visst, jag har alltid kunnat titulera mig aktiv. Jag har aldrig haft problem med att anstränga mig - exempelvis sprang jag Lidingöloppets 30 km helt otränad, vilket är en merit jag kan leva länge på (och således säkert redan flashat med här på bloggen förut). Men kan man verkligen kalla sig idrottare om man nästan aldrig idrottar? Jag vaknade dock till en insikt - jag vägrar att tappa det som jag äntligen, efter många misslyckade försök, hade lyckats bygga upp. Jag vägrar bli den där killen som skulle kunna om han bara orkade bry sig. Inte en gång till. Alltså, det finns bara en sak att göra: Att komma igång igen.
Bilden ovan är tänkt som något av en metafor. Att börja träna (eller, om man vill, att sluta löka) är i mångt och mycket detsamma som att sluta röka. Att sluta är inte svårt. Varje rökare slutar flera gånger om dagen - varje gång de släcker en cigarett. Den stora konsten är att inte börja igen - att inte tända nästa cigarett, eller, i träningsfallet, att inte hoppa över nästa träningspass. Träning, liksom rökfrihet, är ett livslångt åtagande som kräver ständig hängivenhet och självdiciplin. Det går att underlätta kampen med hjälp av delmål och social kontroll.
Det är bland annat därför jag har föresatt mig att springa Fjällräven Extreme Marathon 2011, och det är bland annat därför jag har denna blogg.
Den tid som jag stått träningslös har trots allt gett mig något positivt. Den ilska jag känner gentemot mig själv och den rädsla jag känner för att förlora det jag börjat bygga upp tjänar som en extra injektion av inspiration. Dessutom har det gett upphov till lite intressanta reflektioner. Alla erfarenheter är nyttiga erfarenheter, bara man kan göra något konstruktivt utav dem.
___
Foto: Nina Hellman
Eventuellt blir det sedan en avstickare söderut med Jens, som ska cykla till familjens skånesemester. Det beror på hur det ser ut i almanackan när det väl drar ihop sig. Hur som helst så blir det sedan till att ge sig av uppåt Uppsala igen innan semestern är slut.
Jag har delat upp semestern i två tvåveckorsblock. Detta första block var ju alltså tänkt för RS2010, och det andra blocket är avsatt för deltagande i Ride of Hope. Det skulle jag aldrig missa!
Förresten, kan jag cykla alla 125 mil på Ride of Hope, så kan du säkert cykla åtminstone en etapp. Alla pengar från arrangemanget går till barncancerfonden, och det är ett helt fantastiskt motionslopp med underbara människor och en fantastisk stämning. Var med, för tusan! Första etappen går den 7 augusti och den sista går 15 augusti. Bor du söder om Dalälven så finns det en etapp nära dig. Kolla på Ride of Hopes hemsida!
In other news, anledningen till att bloggen har legat inaktiv ett tag är att jag själv har gjort detsamma. Här har jag lyckats lägga om mitt liv helt och fullt, blivit ett med träningen, identifierat mig utifrån min fysiska aktivitet, blivit pigg, stark, självsäker. Jag hade återupptäckt en del av mig själv som jag saknat sedan mina löpardagar, och denna gång var det för evigt. Nästan..Plötsligt fann jag mig själv i en förvisso mycket bekväm soffa, men i en desto mer obekväm sanning - jag hade åter förvandlats till en hösäck. Visst, jag har alltid kunnat titulera mig aktiv. Jag har aldrig haft problem med att anstränga mig - exempelvis sprang jag Lidingöloppets 30 km helt otränad, vilket är en merit jag kan leva länge på (och således säkert redan flashat med här på bloggen förut). Men kan man verkligen kalla sig idrottare om man nästan aldrig idrottar? Jag vaknade dock till en insikt - jag vägrar att tappa det som jag äntligen, efter många misslyckade försök, hade lyckats bygga upp. Jag vägrar bli den där killen som skulle kunna om han bara orkade bry sig. Inte en gång till. Alltså, det finns bara en sak att göra: Att komma igång igen.
Bilden ovan är tänkt som något av en metafor. Att börja träna (eller, om man vill, att sluta löka) är i mångt och mycket detsamma som att sluta röka. Att sluta är inte svårt. Varje rökare slutar flera gånger om dagen - varje gång de släcker en cigarett. Den stora konsten är att inte börja igen - att inte tända nästa cigarett, eller, i träningsfallet, att inte hoppa över nästa träningspass. Träning, liksom rökfrihet, är ett livslångt åtagande som kräver ständig hängivenhet och självdiciplin. Det går att underlätta kampen med hjälp av delmål och social kontroll.
Det är bland annat därför jag har föresatt mig att springa Fjällräven Extreme Marathon 2011, och det är bland annat därför jag har denna blogg.
Den tid som jag stått träningslös har trots allt gett mig något positivt. Den ilska jag känner gentemot mig själv och den rädsla jag känner för att förlora det jag börjat bygga upp tjänar som en extra injektion av inspiration. Dessutom har det gett upphov till lite intressanta reflektioner. Alla erfarenheter är nyttiga erfarenheter, bara man kan göra något konstruktivt utav dem.
___
Foto: Nina Hellman
måndag 21 juni 2010
Dagens inspiratör
In other news, det har börjat röra sig lite i mitt träningsliv, så snart börjar uppdateringarna rulla här på bloggen igen.
fredag 14 maj 2010
måndag 29 mars 2010
Spinn of Hope
I lördags gick jag upp i ottan för en god sak. 04:30 stod klockan på, och färden gick till huvudstaden där jag skulle sitta på en spinningcykel mellan klockan 08 och 10. Men det var inte vilket spinningpass som helst, det var Spinn of Hope, systerarrangemang till Ride of Hope som jag cyklade i sommar. Tanken är att ett antal lag håller igång varsin spinningcykel under 12 timmar, betalar en summa för att få vara med på kalaset och så går pengarna raka vägen till Barncancerfonden. I år deltog ca 4500 personer och vi lyckades gemensamt samla in 673 500 kr!För min egen del blev det alltså "bara" två timmar denna gång. När rosa bandets 24h-spinning (ett par korta inlägg om den tillställningen finns här) gick av stapeln i Göteborg så körde jag ju 10h, men jag hade en bra anledning till att ta det lite lugnare denna gång; det var min födelsedag, och jag skulle till en annan del av stan för att fira ut min ungdom. Det blev en riktigt lyckad dag med spinning, bowling, golf, öldrickande och poker. Nytta och nöje i förening, i dubbel bemärkelse - välgörenhet contra spel och dobbel, träning contra ölkonsumtion. Är det vad som avses med Yin och Yang?
Bilden har jag stulit från Spinn of Hopes hemsida, jag tror säkert inte att de misstycker.
onsdag 10 mars 2010
Min simteknik genom kameralinsen
Jag har gått oerhört mycket framåt i min simning. Nu känner jag att uthålligheten finns och jag börjar hitta en teknik som känns avslappnad och hyffsat effektiv. Nu ska jag skifta över en del av mitt fokus till löpning och cykling igen, för jag känner att simningen funkar. Hittills har jag spenderat all träningstid i bassängen.
I måndags körde vi lite filmning under träningen med IK Fyris Triathlon. Väldigt nyttigt att se hur det ser ut när man simmar. Vissa saker ser jag ju själv, men jag uppskattar alla kommentarer på min teknik.
Video nr 1
Jag säger i början av klippet att min vändningsteknik är allt annat än bra, och tur är väl det, för min andra vändning i detta klipp är, just det, allt annat än bra. "Vad sa jag om mina vändningar?" lyder min replik, varvid jag anser att jag slätat över min egentligen ganska stora skam. Tråkigt nog har det hänt att jag gjort just sådana här vändningar ett antal gånger, oftast med folk på alldeles för kort håll. Osnyggt, men fåfängan lämnar jag vid poolkanten när jag tränar simning. Det ser inte alltid vackert ut, helt enkelt.
Video nr 2
Video nr 3
Delfinkicken vid frånskjutet har i stort sett ingen effekt, och det slutar med att jag tappar nästan all fart och mer eller mindre flyter upp till ytan. Men det finns säkert mer att säga om detta klipp. Kommentera gärna!
I måndags körde vi lite filmning under träningen med IK Fyris Triathlon. Väldigt nyttigt att se hur det ser ut när man simmar. Vissa saker ser jag ju själv, men jag uppskattar alla kommentarer på min teknik.
Video nr 1
P3080020 from Martin Rölin on Vimeo.
Jag säger i början av klippet att min vändningsteknik är allt annat än bra, och tur är väl det, för min andra vändning i detta klipp är, just det, allt annat än bra. "Vad sa jag om mina vändningar?" lyder min replik, varvid jag anser att jag slätat över min egentligen ganska stora skam. Tråkigt nog har det hänt att jag gjort just sådana här vändningar ett antal gånger, oftast med folk på alldeles för kort håll. Osnyggt, men fåfängan lämnar jag vid poolkanten när jag tränar simning. Det ser inte alltid vackert ut, helt enkelt.
Video nr 2
P3080021 from Martin Rölin on Vimeo.
Video nr 3
P3080022 from Martin Rölin on Vimeo.
Delfinkicken vid frånskjutet har i stort sett ingen effekt, och det slutar med att jag tappar nästan all fart och mer eller mindre flyter upp till ytan. Men det finns säkert mer att säga om detta klipp. Kommentera gärna!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)