Att simma efter maten, eller bättre illa fäkta än att fly.

Har nu varit med i Kroons simgrupp för första gången efter min egna lilla crash course. Jag körde ett sista pass på egen hand i fredags, med nedslående resultat. Tekniken fanns ingenstans, jag simmade mycket bättre för en vecka sen. Men när jag nu igår (lördag) hoppade i poolen i sällskap med ett gäng redan kompetenta simmare, så fanns inget annat att göra än att bita ihop och göra sitt bästa.


Utrustning, varav jag saknar det mesta.

Visst, det var inte vackert. Tränaren sa att han såg många brister i min teknik, men det fanns inte tid att korrigera dem på detta pass - det var ett träningspass med många simmare som skulle coachas på en gång. Idag ska jag dock på ett renodlat teknikpass, där just teknikkorrigering står i fokus. Det blir nog till att att gå på de passen i första hand.

Med tanke på att jag fortfarande tycker att en längd crawl är en utmaning, så var det inte utan lite darr i knäna som jag dök ner i vattnet för att köra 6-8 * (25 crawl + 25 bröst) som första övning av många. Men allt går ju. Det var först vid bensparksövning med platta som jag kände mig riktigt dum - stundtals var hastigheten så låg att jag nästan lika gärna kunde ha trampat vatten. Bokstavligen talat nästan stillastående. I början av den femte längden fick jag kramp i vaden och nödgades klänga mig fast i avdelaren mellan banorna. Det var en intressant upplevelse att inte bara kunna ställa sig och stretcha ut krampen. Till slut lyckades jag något sånär genom att stretcha med min andra fot som stöd. Sen återstod bara två längder benspark, som jag klarade utan mer kramp.

Jag kom inte igenom hela passet, för det hanns helt enkelt inte med - passet var utformat för snabbare simmare som skulle hinna med det under en timme. Jag fick hoppa över vissa övningar som jag inte hade utrustning för. Fenor, till exempel. Japps, man ska ha fenor att fästa på händerna, för att öva upp styrka och teknik i armtaget. Än så länge har jag bara en platta som även kan användas som en pull buoy (även kallad dolme, men jag föredrar det engelska namnet av någon anledning). Pull buoyen sätts mellan benen för att hålla en rak position i vattnet utan att behöva göra någon benspark. På så vis kan man fokusera på armtaget, något som visade sig vara väldigt nyttigt för mig. När man inte behöver sprattla med benen så blir andningen oerhört mycket lättare också - bensparken slukar visst massor av syre, och med min teknik dessutom till nästan ingen nytta.

När passet så avslutades med ett par längder vanligt crawl, så inbillade jag mig att det gick bättre än innan. Om så var fallet, så tycks passet i vart fall ha uppnått syftet: Att göra mig till en bättre simmare.

Bildkälla:

http://www.flickr.com/photos/dharmabox/ / CC BY-ND 2.0