Skymningspaus

Snart framme vid dagens slutstation. Stannade för att skicka ett sms, tittade upp. Såg lugnet.

Jobbturism

En konkret (nåja) sak som jag åstadkommit i jobbet är att ge området runt denna kyrkoruin och dessa gravhögar ett extra skydd när man ska gräva ned en kraftledning här. Nu måste man tänka och samråda först och gräva sen istället för det sedvanliga förfarandet att man gräver lagom försiktigt och håller tummarna för att man inte hittar något.

Hällregn i Värnamo

Det verkar som att ett par av de inlägg som jag mailat tidigare, och som inte kom upp på bloggen på grun av ett fel hos Google, nu har lagts upp. Kanske är felet avhjälpt. Testar genom att maila in detta.

Bilden föreställer mig när jag på väg in i Värnamo överraskades av ett häftigt regnväder. Nu har jag försökt inhandla en tarp (ett regn- och vindskydd som komplement till tältet), utan framgång. Däremot har jag framgångsrikt inmundigat en gräddbakelse och lufttorkat mig en smula.

Vandring i Store Mosse nationalpark

Jag har varit på äventyr i Store Mosse nationalpark. Får återkomma till det när jag har tid och ork att skriva. Håll till godo med dessa bilder.

Cykel packad för trekking

Högmosse

Rotvälta och sand

Spång på högmosse

Stora gungflyet

Cykelresans femte dag

Den klurigaste navigationsutmaning som en cykelresenärer ställs inför är att ta sig ut ur tätorter. Alla vägar leder in i centrum, men vilken av alla tusen vägar ut leder i rätt riktning? Min väg ut ur Jönköping blev knappast den kortaste, inte heller den plattaste eller mest asfalterade. Däremot gick den via en kaffe på en golfrestaurang och rakt över golfbanan med guidning av en golfbil. Alltid något.

Jag kom fram till Vaggeryd just i tid för att se slutkilometrarna i OS-linjeloppet över en kaffe hos vännen Frippe, även känd som Omalley.

Pinnade sedan vidare till sjön Flaten, där jag ska stanna i två nätter. Imorgon kopplar jag loss cykeln från trailern och cyklar de blott 6 kilometrarna till Store Mosse nationalpark. Där planerar jag att vandra ett par timmar. Aktiv vila igen, således.

Dagens etapp i siffror:

Distans: 67,72 km
Tid: 3:07:36
Medelhastighet: 21,7 km/h

Nånting har gått galet på blogspot.com (som ligger under Google), där jag har denna blogg. Mitt enda sätt att uppdatera bloggen är via mail, som jag skickar från mobilen. Efter det senaste inlägget så tvärdog den funktionen. Inte bara för mig, utan för alla Googles användare. Således kan jag inte hålla bloggen uppdaterad. För stunden har jag emellertid lyckats lägga vantarna på en dator som jag kan skicka detta från.

Sen det senaste inlägget har det hänt en del.

Dag 2. Efter att jag sagt farväl till mina nya vänner på campingen så träffade jag en tysk som var på jakt efter en permanentbostad i området. En lång pratstund kom osökt in på tillståndskrav för småskaliga vattenkraftsanläggningar och han fick mina kontaktuppgifter. Därefter cyklade jag ned till Vingåker där jag träffade K-G, ordföranden i föreningen Kalklinbanans vänner för en pratstund.

Färden fortsatte genom vackra, gröna landskap till den barnvänliga Småängens camping där jag hittade en avskild yta att slå upp mitt tält på. Jag hann även med några simtag när badplatsen tömts på sina myriader av busiga barn. Avslutningen på dagen med matlagning ute på en brygga i sjön Lien, med solnedgången som fond, var magisk.

En studie i landskap.

Avbildad ovan är campingens badstrand i motljuset från en lätt molnhöljd sol. Då ser det som synes ut som synes ovan.

På den ovan avbildade bryggan avslutade jag dagen. Så här trevligt hade jag det då.

Dag 3 började lite trevande med lite dåligt fokus i cyklingen, men jag hittade till slut ett flow och tanken föddes att göra en lite längre etapp. Färden gick till stora delar över den fantastiskt vackra Östgötaslätten, och efter de i förväg planerade 8 milen var jag framme i Väderstad. Där bestämde jag mig för att fortsätta de ca 2 milen till Ödeshög. Vägen dit är en mycket cykelvänlig bred sådan, som tidigare tjänstgjort som E4 men som nu inte tyngs av särskilt mycket trafik. Väl i Ödeshög var jag lite trött men ville ändå fortsätta. Med drygt två timmar kvar tills campingen i Gränna skulle stänga bestämde jag mig för att pinna vidare de sista 3 milen dit.

Jag kunde inte ha valt en bättre plats för resans första tillbud; efter att ha tappat en vattenflaska, försökt fånga den i flykten men i stället stoppat in långfinget mellan framgaffeln och ekrarna som susade runt i 30 km/h, fick jag stopp först på cykeln och sedan på blodflödet för att sedan kunna konstatera att jag stod rakt nedanför den ståtliga ruinen av Braehus, perfekt placerad för att ta en fin bild. Jag insåg sedan att jag hade kunnat ha betydligt sämre utsikter, både för ögonen och för långfingret. Men det gick bra.

In i Gränna kom jag farande klockan 21, mör som en kobebiff och väldigt mottaglig för den folköl som jag genast införskaffade. Jag måste ha väckt viss uppmärksamhet där jag satt i gräset med mitt ekipage och min öl, flämtande som en blåsbälg, för jag fick många uppskattande kommentarer och nyfikna frågor både då och morgonen efter. Bland annat inbegrep jag mig i ett samtal med en mycket trevlig kvinna som stod och väntade på samma sak som jag - att receptionisten skulle bli mindre ansatt av köande nyanlända. Jag för att jag hellre väntade ut kön på avstånd med en öl i gräset, hon för att hon ville prata med receptionisten som också råkade vara hennes dotter.

Dag 4, vilket råkar vara denna dag, började med ett hotande åskväder i fjärran. Jag träffade receptionistens mamma igen, och hon utlovade ett bidrag till min insamling till Barncancerfonden. När jag kom iväg så började regnet. Jag har bra kläder, så det var inget problem, men jag tog en kaffe på Gyllene Uttern, med vidunderlig utsikt över Vättern, och utvärderade min situation. Dåliga väderutsikter. Trötta ben på grund av gårdagens hårda etapp. Jag låg drygt en halv dag före plan, även det på grund av gårdagens etapp. Så jag bestämde mig för att betrakta dagens cykling som aktiv vila; jag skulle i lugnt tempo ta mig de ca 3 milen till Jönköping i mycket lugnt tempo.

Det visade sig svårt att vila på vägen från Gränna till Jönköping. På vägen mötte jag många, långa och bitvis branta backar. Men där möjlighet fanns så tog jag det lugnt. Nära Huskvarna hittade jag ett jättemysigt cafe, beläget vid foten av ett av de berg som E4:an passerar på vägen in mot stan. Där stannade jag för en fika, och jag passade på att byta till mina trekkingskor och vandra den 4 km långa, krävande vandringsled som råkade finnas där. DET kallar jag aktiv vila!

Utsikten var det inget fel på. Näst närmast syns Huskvarna, närmast en ek. Vet inte hur många höjdmeter jag trampade upp- och nedför på de där 4 kilometrarna, men några stycken var det allt!

Väl framme i Jönköping hann jag precis få upp tältet och hoppa in i campingens dusch innan nästa åskväder lade sig precis över huvudet på mig. Det har störtregnat en hel del, och jag har inte tittat till mitt tält ännu (vilket ska bli spännande eftersom detta är det första riktigt skarpa regntestet för detta tält). Istället har jag ätit ryggbiff med klyftpotatis, bea och en Bryggmästarens pilsner och skrivit detta bloginlägg.

Vi får se när jag lyckas uppdatera bloggen nästa gång. Till dess hoppas jag att ni alla går man ur huse och skänker små eller stora pengar till min insamling på Barncancerfondens hemsida.


http://www.barncancerfonden.se/Gavor-Bidrag/Egen-insamling/Insamlingar/Goran-cyklar-en-mil-for-10-ore/

Plötsligt är jag i Gränna

...efter en hård och fantastiskt bra etapp.

Morgon, dag 3

Testing, testing. Funkar blogeländet nu?

Morgon, dag 2

Mina kamrater gav sig av tidigt, för vinden ligger på från rätt håll. Jag borde också ge mig av snart och utnyttja medvinden. Men först frukost. Jag har beställt nybakat bröd.

Summering av dag 1

När jag lämnade Eskilstuna visste jag inte riktigt vilket tempo jag kunde väntas hålla med tanke på både form och packning. Så jag la mig bara på en bekväm, hållbar ansträngningsnivå också fick det bli som det ville med tempot.

Nog för att jag inte direkt har bråttom, att jag har en del packning att släpa på och att jag inte är i mitt livs bästa form, men lite besviken blev jag allt när medelhastighetsmätaren började stabilisera sig under 14 km/h. Det var inte förrän jag noterade en viss diskrepans mellan min uppmätta distans och vägskyltarnas påstådda distans till Eskilstuna som jag började ana oråd. På nåt sätt har jag ställt om mätaren till att visa miles. Och nu lyckas jag inte ställa tillbaks den, så jag får räkna om allt.

Omräknat blir dagens facit följande:

Distans: 66,51 km
Tid: 3:07:19
Medelhastighet: 21,2 km/h
Maxhastighet: 42,0 km/h, vilket egentligen är lite för snabbt när man har släpet bakom.

Bilden som jag råkade slänga in i detta inlägg visar fyra av de stora hinkar som tidigare transporterats på kalklinbanan.

Middag med mina nya vänner

Engelsmännen, som vid närmare utfrågning visade sig vara en engelsman och en kanadensiska, hade passerat mig under min utflykt till kalkbrottet och var redan hemmastadda när jag kom till campingen. Det första som mötte mig där var en i personalen som sa att engelsmännen hade bett henne att skicka mig i deras riktning. Men jag tog en folköl och en macka först.

När jag kommit i ordning med tältet gjorde jag dem sällskap på stranden för tillagning och intag av middag. Sen satt vi där tills himlen såg ut som avbildat ovan. Som sagt, Hjälmaren är det inget fel på.

Det var ett inspirerande möte. Deras cykelresa från Balkan till Stavanger är bara en försenad avslutning på ett desto större äventyr - en ett år lång cykelresa genom Centralasien.

Som extra grädde på moset är hon gravid i sjätte månaden. Hatten av.

Dagens etapp till ända

Jag är framme på campingen och njuter en snabbt inhandlad öl. Vad bilden inte förmedlar är receptionens svensktoppenmusik på tämligen hög volym. Förvånande nog uppskattar jag tilltaget.

Ska snart ned och leta upp en plats för mitt tält samt leta upp de två engelskmän som jag bekantade mig med på vägen. Vi pratade lite när jag passerade dem, och då visade det sig att vi skulle till samma ställe. De hade cyklat från Kroatien, om jag minns rätt, och är på väg tillbaks till jobbet i Stavanger (tror jag att det var). Mycket trevliga var de också.

Hjälmaren

Den sjön är det inget fel på.

Kalkbrottet

Och härifrån kommer kalken. Trevlig rastplats med utsikt. Jag är ganska nära slutmålet för dagen.

Kalklinbanan

För kanske en vecka sedan lade jag upp en bild på utsikten över Hjälmaren vid Hjälmaresund. På den bilden kunde man skymta denna kalklinbana där den korsar sjön. Och så här ser det alltså ut där den korsar en landsväg.

Kalklinbanan är akut rivningshotad, trots att den anses vara ett världsunikt industriminne. Länsstyrelsen sägs till och med ha bedömt att den kvalificerar sig för världsarvsstatus. Men ändå har den inget skydd, och nu verkar det alltså som att den ska rivas.

Väldigt synd, tycker jag.

Resan startad

Så var man ute på vägarna igen, då. Mot Lund!

Cykelrutten lagd

Jag har nu, med hjälp av några vänliga vänner på Facebook, lagt en rutt för cykelresan. Lägger upp kartan i högermarginalen på sidan. Lila streck är den del jag ska cykla själv och brunt streck är hemresan i Ride of Hopes regi.

Det funkar även att kolla på kartan i större format och lite zoomfunktioner med mera om man följer denna länk.

Tips: Cykling från Uppsala till Stockholm

Eftersom jag sett att många som hittar till denna blog har googlat efter en cykelväg mellan Uppsala och Stockholm så tänkte jag att jag väl kan stå till tjänst med ett par kartor.

Vi börjar med den rutt som jag brukar cykla. Den börjar på Stora Torget i centralaste Uppsala och slutar vid Järva Krog i Stockholm. Där brukar jag svänga av, så resterande delen av sträckan in till/från centrala Stockholm får ni klura ut själva. Använd Googles vägbeskrivningar och se till att markera cykeln, så är det lätt att hitta en bra cykelrutt.

Länk till min rutt på Google Maps

Detta är definitivt inte den vackraste vägen, i vart fall inte Stockholmsdelen, för den går genom en del hårt trafikerade områden. Det är inte heller någon lämplig rutt om man inte har lite skinn på näsan i trafiken, för den går genom en del tuffa trafikplatser där man måste stå hårt på pedalerna och markera sin plats i trafiken. Framför allt så vid de stora rondellerna i Sollentuna, där rutten korsar Norrortsleden. Där kan det kännas lite tufft om man inte är van att cykla i hård trafik. I så fall rekommenderar jag en annan rutt.

Men om man är en van landsvägscyklist med trafikkänsla så är detta en väldigt bra rutt, därför att den är hyffsat rakt på och man får ett bra flyt i cyklingen. Man behöver nästan aldrig stanna och det är få skarpa svängar. Dessutom är det lätt att hitta.

Sträcka: Ca 65 km + anslutning till Järva krog

Är man lite mer osäker i trafiken så kan man med fördel välja den sträcka jag cyklade första dagen på min cykelresa 2009. Den är mycket meckigare att hitta och något längre, men den är trevligare om man vill njuta av utsikten. I stället för trafiken vid Tureberg får man fina kuperade villagator i Edsviken. I stället för trafikleden Sollentuna-Tureberg får man lite landsbygdskänsla. Dessutom tar turen en sväng förbi Sigtuna, väl värt en utflykt!

Karta och reseberättelse finns i detta inlägg (länk).

Sträcka: Ca 95 km (men detta är mellan start- och slutpunkter som ni troligen inte kommer att använda er av,  sträckan beror ju naturligtvis på exakt var man startar och slutar)

En målbild för cykelsemestern

Så här ska det kännas att vara ute och cykla.

http://cykelgoran.blogspot.se/2009/07/dag-16-del-4-lyckoruset.html

När jag tänker på den dagen kommer jag in i samma känsla igen, fast det var tre år sedan. Det var min vän Tommy som gav mig den dagen.

Andra poster från samma dag:

http://cykelgoran.blogspot.se/2009/07/frukost.html

http://cykelgoran.blogspot.se/2009/07/dag-16-del-1-tommy.html

http://cykelgoran.blogspot.se/2009/07/dag-16-del-2-turen.html

http://cykelgoran.blogspot.se/2009/07/dag-16-del-3-avslutningen.html

Nya Ride of Hope-tröjan samt Juliaresan

Jag har aldrig utgett mig för att vara nån fotomodell, men så här ser tröjan i årets Ride of Hope-kollektion ut på en vanlig dude. Ett överskott av försäljningen går till Barncancerfonden, och tröjan är en magisk biljett till en fantastisk gemenskap RoH-cyklister emellan.

In other news: Ikväll fick jag chatkontakt Beatrice från Juliaresan. Det är fyra tjejer som är ute på sitt livs cykelresa från Östersund till norra Öland för att hedra sin vän Julia som hastigt gick bort i cancer i början på året. På vägen passar de på att samla in pengar till Barncancerfonden, och det verkar gå riktigt bra för dem! Nu satt de på hotellet i Linköping och sedan ska de vidare till Kalmar och slutligen till norra Öland.

De kommer även att delta i den sista etappen av Ride of Hope, mellan Uppsala och Stockholm den 12 augusti. Jag ser verkligen fram emot att träffa dem då. Några av mina RoH-kamrater har redan varit ute och hälsat på dem på deras resa.

Alla fyra är nya som cyklister, men jag har en känsla av att de kommer att synas mer i framtiden. De har i vart fall en självskriven hedersplats i alla Ride of Hope-sammanhang!

All heder och support åt dessa tjejer och att de inte bara hedrar sin Julia med ord utan verkligen skapar något konkret i hennes minne, något som skapar mycket mer nytta än bara de pengar de samlar in (vilket inte är ett litet bidrag i sig - de har redan dragit in mer än en kvarts miljon kronor!). Om du inte redan har gjort det, surfa in på deras hemsida juliaresan.se och titta på deras presentationsvideo nedan. Skicka gärna ett bidrag till deras insamling också (insamlingen sker tryggt och bra på Barncancerfondens hemsida och man kan skänka små och stora belopp både via sms, direktbetalning och med kontokort). Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

Cykeltur till Hjälmaresund

8 mil blev det. En fin runda med växlande men huvudsakligen bra väder.

Ny sommar, nya planer

Jag ska ut ock köra lite trekking på Sörmlandsleden med tält och packning några dagar. Mot slutet av månaden ger jag mig troligen ut och cyklar från Eskilstuna, där jag numera bor. Resan går då mot Lund, där jag hakar på Ride of Hope norrut igen på en 125 mil lång odyssé mot Stockholm.

Efter semestern är det tänkt att jag ska göra en Ironman, dvs. simma 3800 meter, cykla 18 mil och springa ett marathonlopp - allt i en följd. Får se hur det går. Jag kommer inte skämmas om det går åt pipsvängen; ambitionen är att försöka - det duger!

Blåser nytt liv i denna blog. Den får funka som resedagbok. Jag orkar nämligen inte hålla på och spamma på facebook. På detta vis kan den som bryr sig se vad jag har för mig, medan den som inte bryr sig slipper se. Och jag får skriva av mig, om än för döva öron. Perfekt!