måndag 17 augusti 2009

Videos från Ride of Hope

Jag hittade några riktigt trevliga videofilmer från Ride of Hope. Egocentrisk som jag är så postar jag bara de där jag själv figurerar...



lördag 15 augusti 2009

Nära nära-döden-upplevelse


Detta är platsen där jag senast trodde att jag skulle dö. Det var den första dagen på min resa ned till Lund, vid en industritomt med en jästfabrik i Sollentunatrakten. Jag korsade ett järnvägsspår, ett sådant som är infällt i asfalten och som det finns tjogtals av i alla industriområden. Det ledde rakt in genom de stängda grindarna på industritomten, varför jag korsade spåret utan att se mig om alltför noga. Men ett oljud till höger om mig föranledde mig att vrida på huvudet, och vad fick jag se? Jo, Arlanda Express. På väg rakt mot mig.

Jag hann inte bromsa, så instinktivt kastade jag mig på pedalerna och försökte gasa över korsningen, men det var lönlöst - jag skulle inte ha en chans att få över hela ekipaget med vagn och allt innan kollisionen skulle vara ett faktum.

I nästa stund hade tåget passerat, och jag var helskinnad, skakis och förvirrad. Det visade sig att tåget gått på ett annat spår, vilket ju verkar mer logiskt så här i efterhand - vad skulle Arlanda Express in på en jästfabrik och göra? Men i just det ögonblicket såg det ut som om loket siktade rakt på mig. Sedan den dagen har jag alltid sett mig om lite extra noga när jag korsar ett järnvägsspår, även de mest blygsamma industrispår.

fredag 14 augusti 2009

Plantagen i Märsta


Denna plats känns väldigt tom utan ett hundratal cyklister och en vätskedepå. Idag är jag på väg till Stockholm för att träffa syskonen. Vägen är ungefär densamma som sista etappen i Ride of Hope. Bakom mig har jag min trogna cykeltrailer, lätt packad med ett ombyte, cykelkläder och en pava vin.

Ride of Hope, the movie

Magnus har gjort en riktigt trevlig liten video av 2009 års Ride of Hope:

LÄNK

Låtvalet känns väldigt naturligt, på nåt sätt.

tisdag 11 augusti 2009

Ride of Hope, dag 9 - Avslutningen

video

Jag fick jobba lite extra under denna etapp, som egentligen skulle vara den lättaste med sin relativt korta sträcka om ca 8,5 mil och sin flacka profil. Jag ställde nämligen upp som gruppledare för en klunga cyklister. Första halvan så låg jag i täten och tog vind mest hela tiden, då jag höll koll på vägval och tyckte att jag lika gärna kunde göra det jobbet eftersom jag var pigg i benen. Andra halvan hade vi guider från Hovet, så jag låg istället längst bak i klungan för att se till att alla hängde med, och det var ett tämligen hårt jobb. Två tjejer tröttnade rätt ordentligt i benen, och jag försökte hjälpa dem framåt genom att putta på och trampa upp lite fart åt dem också. Det blev många extra watt i pedalerna, framför allt i backarna, och det blev till ett riktigt ordentligt träningspass. Det passade dock rätt bra, för jag hade massor av krafter kvar för denna sista etapp.

Avslutningen var magnifik med drygt 200 cyklister i samlad klunga genom Stockholms trafikvimmel och slutligen ledda utefter gärdet och in på Gröna Lund av två cancerdrabbade barn - en på cykel och en i tävlingsrullstol.

Detta lopp kommer att finnas kvar som ett fantastiskt minne för livet och jag har träffat massor av underbara människor som jag kommer ha fortsatt kontakt med. Dessutom är det ingen tvekan om att vi till 100% har gjort detta för barnen. Arrangörerna har verkligen lyckas med att engagera och involvera oss cyklister i projektet, och nästa år vill jag gärna vara med och dra ett lass mer än bara en dag.

Ett stort tack till arrangörerna och alla cyklister som var med!

söndag 9 augusti 2009

Målet nått


Bilden är från avslutningen på Gröna Lund. Jag har cyklat 300 mil på 30 dagar. Rätt exakt, faktiskt.

lördag 8 augusti 2009

Cykelbrännan är ett faktum



Hemma!


Efter 2890 km och 135 timmar i sadeln så är jag nu tillbaks i Uppsala och min sköna lya. Men det är inte slut än. Imorrn cyklar vi till Stockholm och den stora avslutningen på Gröna Lund. I natt ska jag dock avnjuta en natts skön sömn i min egen säng.

En liggist!


Lasse cyklar liggcykel på dagens etapp till Uppsala.

fredag 7 augusti 2009

Valterego


Pokerforum.nu:s största geni. Pokerblogfenomenet och vännen Valterego, av vissa envist kallad Erik, bjuder på kost och logi här i Västerås. Jag har fått en ordentlig uppdatering om vad som hänt på sistone i pokersverige. En hel del, som det verkar.

Köping


Obligatorisk bild. Jag var ju tvungen.

GP-loppet


Daniel, som är en av gruppledarna på loppet och som kör alla sträckor, cyklar för CK Ceres som stod för gårdagens målgång och arrangerade GP-loppet i Katrineholm igår. Här har vi precis åkt vårt mastervarv för att visa upp oss och promota loppet och barncancerfonden.

Teambussen


Klart vi har en egen buss som de elitcyklister vi är. Jonas är ständigt uppkopplad.

torsdag 6 augusti 2009

Ride of Hope, dag 6


Denna buffé mötte oss vid målgången i Katrineholm. Klart bästa målgången hittills. 146 km på 5,5 h för en medelhastighet på 27 km/h. Lugna gruppen fram tills det var 3 mil kvar. Då var vi ett stort gäng som bröt oss ut och drog på ett rätt bra tempo. Det var ett par riktiga backkörningar också. Ännu en riktigt bra tur!

Donut i Katrineholm


Stackars Jens har försökt köpa donuts på McDonalds i varje stad vi besökt, men de har alltid varit slut. När han för en gångs skull inte hängde med till Donken så låg de där och drypte.

Kvarsebofärjan igen


Denna gång har jag också sällskap. Av ca 60 cyklister.

Dags för start


Dag 6 från Linköping till Katrineholm. På kvällen ska vi köra mastervarv på ett GP-lopp. Övernattning sker i Norrköping.

onsdag 5 augusti 2009

Ride of Hope, dag 5

Resan från Örebro till Linköping gick över klassisk cykelmark i och kring Motala. Jag gick med den lite lugnare gruppen hela tiden, men jag och mina spurtfränder Jens, Mats och Niklas gjorde våra sedvanliga ryck vid uppförsbackar och improviserade buskagebevattningspauser. På så vis blev det en rätt hård etapp ändå, och den sista milen hade jag lite krampkänningar i baksidan av låret. Det blev till att stå på pedalerna till största delen, för att kunna trampa utan att använda baksidorna alltför mycket.

179 km blev det totalt under ca 7 timmars effektivt cyklande för en medelhastighet på 25,8 km/h.

Jag har visst blivit bloggad om också:

LÄNK

Roxen igen


Sjön utanför Linköping. Denna gång passerad på västra sidan om min orienteringsförmåga inte sviker mig helt så här efter totalt ca 18 mil.

Ride of Hope, dag 4

Skövde - Örebro. Totalt 188 km inklusive sträckan mellan hotellet och starten. Jag gick med i den snabbare gruppen till en början. Vid matpausen bytte jag till den långsammare, men när snabbgruppen passerade oss några kilometer innan sista vätskedepån så hakade jag på dem igen. Vi körde en riktig spurtkörning med bitvis riktigt bra klungkörning fram till depån, och benen värkte skönt efter det. I depån anslöt den lugnare gruppen och jag körde de sista milen in i mål med dem. Rullsnittet blev 28,53 km/h och det var en riktigt trevlig etapp.

Imorgon blir det en avstickare söderut mot Linköping.

Ride of Hope i ett nötskal

video
Såna här är arrangörerna på loppet. Stämningen är riktigt bra, man träffar fantastiska människor och får en upplevelse för hela livet. Videon är filmad mitt i dagens etapp.

Tyvärr, Rolf...


Timmerbilen missade.

tisdag 4 augusti 2009

Matpaus


Gullspång på vägen mot Örebro. Idag är det tänkt att vi ska cykla 18 mil, 8 avklarade.

måndag 3 augusti 2009

Mediarapportering

Jag själv i egen hög person figurerar i Uppsalas lokalpress:

LÄNK

Alldeles nyss satt vi i hotellobbyn här i Skövde och såg ett inslag om oss på TV4:s lokalnyheter. Och loppet har fått mycket publicitet i andra medier. Superkul!

Ride of Hope, dag 3


Mats och Niklas med vår vägvisare som anslöt de sista milen till Skövde. Totalt blev det 19 mil idag, och det var regnrusk nästan hela tiden. Det gällde att hålla igång för att inte bli nedkyld. Tempot var lagom och man är skönt trött nu.

söndag 2 augusti 2009

Ride of Hope, dag 2


Tommy och en jättetrevlig tjej vid namn Hanna. Hon var bara med på dagens etapp men funderar på att ta sig upp till den sista också. Det hoppas vi på. Idag tog vi det lugnt, och dessutom hade vi perfekt väder och vind i ryggen. Vi nästan seglade de 16 milen till Göteborg. Benen mår finfint nu efter en dag med aktiv vila.

Åbytravet


Inom promenadavstånd från hotellet.

Varbergs fästning


Så här ser den ut när man susar förbi den och skjuter bilder från höften.

lördag 1 augusti 2009

Halmstad


Vilar trötta ben på en bänk mitt i folkvimlet.

Ride of Hope, dag 1


Drygt 16 mil blev första etappen. Snittfart runt 28 tror jag. Mer sen, nu ut på stan och jaga mat.

Framme!


Så, nu är vi på väg till starten för Ride of Hope. På bilden står cykeln i hotellets cykelrum. Min soloresa är slut efter 1583 km. Men nu börjar allvaret med 1250 km till.