Jag har nu spenderat väldigt mycket tid i bassängen. Denna vecka har jag simmat varje dag hittills, och det ser ut som att det blir en sjudagarsvecka i poolen. För närvarande har jag väldigt bra arbetstider - jag jobbar långa pass tisdag till torsdag och är ledig resterande dagar. De dagar då jag jobbar börjar jag kl 9, så jag hinner ta en kort vända i poolen innan jobbet.
Igår när jag kom till Fyrishov så gick jag först för att köpa en ny pull buoy från Kroons Simcenter, butiken som även håller i simkurser. Den första månaden i min än så länge korta simkarriär simmade jag med i deras motionsgrupp över jul och nyår. Tränaren Kjell skakade nog lite på huvudet när han såg mig plaska omkring i något som skulle efterlikna crawl, men jag är en envis jäkel och gav mig den på att hitta tekniken. Konsten är att lämna fåfängan vid poolkanten. Det får se illa ut, bara man tar sig framåt. Och även om simningen inte alltid bar framåt, till färdriktningen sett, så gick i alla fall utvecklingen framåt.
Efter att ha överlevt deltagandet i Kroons jul- och nyårsgrupp, men inte mer än så, var det till att fortsätta på egen hand. Jag började även träna med IK Fyris triathlon varje måndag, så där har jag en del hjälp med teknikbiten. Största delen av simningen sker dock på egen hand. I helgen hade jag ett genombrott i och med att jag hittade en bra high elbow catch (se detta inlägg i bloggen). Igår var det dags för nästa genombrott.
Crawlkicken ska ungefär se ut som om du ska sparka till en fotboll
Det började redan i torsdags när jag för andra gången experimenterade med en tvåtaktskick, dvs att bara sparka två gånger för varje armcykel. Det innebär en kick per armtag. Jag vet sedan tidigare att det är till stor del benkickens fel att jag blir så trött när jag simmar, och när jag tvåtaktskickar så orkar jag mycket mer. Dock blir vattenläget sämre - benen hinner sjunka mellan kickarna. Jag drog mig så till minnes att jag hört sägas att en klassisk sextaktskick (dvs tre kickar per armtag, sex per armcykel) ska göras med en kraftig kick som initierar kroppsrotationen, följd av två lättare kickar. Min egen kick hade mer karaktären av en kollibris vingslag - full fart och samma styrka i alla kickar. Jag tror dock att själva kicktekniken varit acceptabel i sig.
Jag drog därför slutsatsen att det inte är tvåtaktskick jag behöver, utan en bättre och mer ändamålsenlig tretaktskick. Under gårdagens pass fokuserade jag därför på att träna in en bra rytm i bensparken. Med fenor på fötterna började jag så med ett långsamt crawl, där jag räknade "ETT, två, tre, ETT, två, tre" för varje armtag. Den accentuerade ettan svarade mot en kraftig kick med benet på samma sida som den arm som just då gjorde ett drag. De två följande kickarna gjordes utan nån egentlig kraft, och där låg fokuset på att hitta en jämn rytm i räkningen. Ganska snart hittade jag rytmen, och efter några vändor kände jag att det satt riktigt fint.
Ett par saker slog mig: För det första så hittade jag på ett par längder ett vattenläge som kändes oerhört mycket bättre än jag är van vid. Det kändes som att benen flöt upp och jag låg spikrak utefter vattenytan, och jag kände en stark känsla av strömlinjeformning som är svår att beskriva. Det var en fantastisk känsla. För det andra insåg jag att min kick tidigare knappast kan ha varit sextakt, då det kändes som att jag kickade tämligen långsamt nu när jag hittade en bra sextaktsrytm. Jag måste snarare ha legat närmare tiotakt tidigare. Inte konstigt att jag blev trött.
Idag ska jag ned till Fyrishov för att fortsätta finslipningen av kicken och för att testa om jag orkar simma längre sträckor än förr. Det kändes lättare, så det borde gå. Uthålligheten borde gå från nära noll till i vart fall några längder. Det har bekymrat mig att jag, som annars är mer uthållig än något annat, har kunnat simma hyffsat över 25 meter men haft stora problem så fort det kommit över 50 meter. Jag hoppas att jag i och med detta har identifierat och eliminerat en stor del av problemet. Det återstår att se.
Nåja, åter till Kjell på Kroons Simcenter. När jag stod där i butiken så sa han att han omvärderat mig under de veckor som gått sedan jag slutade i hans motionsgrupp. Jag tror nog inte att han trodde på mig i början, men nu sa han att han tyckte att jag tagit mig från ett riktigt dåligt läge till ett riktigt bra läge. Han hade sett mina framsteg på avstånd och verkade riktigt imponerad. "Det är nog för att du är en envis jäkel", sa han.
Jag tackade Kjell för hans ord. Det var feedback som verkligen värmde. Och just det, jag ÄR en envis jäkel, och jag ska nog se till att bli riktigt bra på triathlon en dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar