Ride of Hope, dag 9 - Avslutningen

Jag fick jobba lite extra under denna etapp, som egentligen skulle vara den lättaste med sin relativt korta sträcka om ca 8,5 mil och sin flacka profil. Jag ställde nämligen upp som gruppledare för en klunga cyklister. Första halvan så låg jag i täten och tog vind mest hela tiden, då jag höll koll på vägval och tyckte att jag lika gärna kunde göra det jobbet eftersom jag var pigg i benen. Andra halvan hade vi guider från Hovet, så jag låg istället längst bak i klungan för att se till att alla hängde med, och det var ett tämligen hårt jobb. Två tjejer tröttnade rätt ordentligt i benen, och jag försökte hjälpa dem framåt genom att putta på och trampa upp lite fart åt dem också. Det blev många extra watt i pedalerna, framför allt i backarna, och det blev till ett riktigt ordentligt träningspass. Det passade dock rätt bra, för jag hade massor av krafter kvar för denna sista etapp.

Avslutningen var magnifik med drygt 200 cyklister i samlad klunga genom Stockholms trafikvimmel och slutligen ledda utefter gärdet och in på Gröna Lund av två cancerdrabbade barn - en på cykel och en i tävlingsrullstol.

Detta lopp kommer att finnas kvar som ett fantastiskt minne för livet och jag har träffat massor av underbara människor som jag kommer ha fortsatt kontakt med. Dessutom är det ingen tvekan om att vi till 100% har gjort detta för barnen. Arrangörerna har verkligen lyckas med att engagera och involvera oss cyklister i projektet, och nästa år vill jag gärna vara med och dra ett lass mer än bara en dag.

Ett stort tack till arrangörerna och alla cyklister som var med!