Detta är platsen där jag senast trodde att jag skulle dö. Det var den första dagen på min resa ned till Lund, vid en industritomt med en jästfabrik i Sollentunatrakten. Jag korsade ett järnvägsspår, ett sådant som är infällt i asfalten och som det finns tjogtals av i alla industriområden. Det ledde rakt in genom de stängda grindarna på industritomten, varför jag korsade spåret utan att se mig om alltför noga. Men ett oljud till höger om mig föranledde mig att vrida på huvudet, och vad fick jag se? Jo, Arlanda Express. På väg rakt mot mig.
Jag hann inte bromsa, så instinktivt kastade jag mig på pedalerna och försökte gasa över korsningen, men det var lönlöst - jag skulle inte ha en chans att få över hela ekipaget med vagn och allt innan kollisionen skulle vara ett faktum.
I nästa stund hade tåget passerat, och jag var helskinnad, skakis och förvirrad. Det visade sig att tåget gått på ett annat spår, vilket ju verkar mer logiskt så här i efterhand - vad skulle Arlanda Express in på en jästfabrik och göra? Men i just det ögonblicket såg det ut som om loket siktade rakt på mig. Sedan den dagen har jag alltid sett mig om lite extra noga när jag korsar ett järnvägsspår, även de mest blygsamma industrispår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar