Kvällen innan avresan hade min arbetskamrat Adel fest med middag hemma hos sig. Vi var ett gäng arbetskamrater som bjöds på en riktig festmåltid med kurdiska läckerheter beredda av Adels säkra hand. Tyvärr kunde jag inte delta i de efterföljande festligheterna, utan var tvungen att åka hem och avsluta packningen. Det tog längre tid än jag räknat med, så det blev bara några ynka timmars sömn innan det var dags att ta sig upp på morgonen dag 1 och cykla iväg på det stora äventyret.
Med vagnen kopplad bakom cykeln och kroppen full av gröt, så bar det av den välbekanta vägen söderut från Uppsala via väg 255. Här hade jag cyklat några gånger i min bara några månader långa cykelkarriär. När det bar av åt höger mot första delmålet Sigtuna var jag dock inne på för mig nya cykelvägar.
Syftet med besöket i Sigtuna var att gå på vernisage, och inte vilken vernisage som helst - min brors flickvän Cecilia ställde ut sina alster på Strandgalleriet. Det var hennes första vernisage, och jag var riktigt imponerad av den konstsamling hon lyckats producera!
Det blev en lång paus på galleriet. Förutom Cecilia och brorsan, så hade även våra och hennes föräldrar slutit upp. Vi satt i galleriets trädgård och fikade och pratade bort några timmar.
Men, så småningom var det dags att fortsätta resan. Jag tog mig utefter vattnet och hittade en Sverigeleden-skylt, så jag började följa leden mot Stockholm. Det innebar långa omvägar, men betydligt roligare vyer än man får om man följer Sollentunavägen mot stan. Jag minns inte exakt hur vägen gick, men jag passerade bland annat ovanstående fina slott, och till slut kom jag fram till Edsviken nära Sollentuna.
Framme vid Edsviken ställde jag upp cykeln på en brygga och satte mig och åt lite mat. Under det att ovanstående bild togs, var det en förbipasserande kille som började ropa på mig, och följande samtal utspelade sig:
- Ey, kompis, vad kostar cykeln?
- Den här? Nä, den är inte till salu.
- Va? Varför fotograferar du, då? Jag trodde du skulle lägga ut på blocket!
Han hade ju förstås en poäng. Kanske den bilden skulle kunna dra in många kulor på blocket...
Resan fortsatte efter provianteringen in i villaområdet utefter vattnet vid Edsviken. Det var enormt backigt med vackra vyer och stora, dyra villor. Vagnen kändes riktigt tung i de branta backarna, men det var det värt. Härefter följde jag ömsom järnvägen mot stan, ömsom Sverigeleden. Leden anlöpte så småningom Solna, inte alls långt ifrån mitt föräldrahem, vilket var slutmålet för dagen. Jag ringde min vän Peter, som bor i Solna, och blev genast hembjuden till honom på en öl. Precis utanför Peters port slog distansmätaren över på 100 km.
När Peter bjuder på öl, så kommer den inte från vilket dussinbryggeri som helst! Här bjöds det på finöl och trevligt sällskap, och efter att vi fått i oss ett par stycken var vi inte svårövertalade när hans arbetskamrat ringde och tyckte att vi skulle med ut på lokal. Knappast den bästa uppladdningen inför nästa dag, men roligt hade vi. Krogen vi gick på var så överbefolkad att en sardell skulle drabbats av cellskräck, men trots detta lyckades vi svänga våra lurviga fram till stängning.
I den sena natten cyklade jag så hem till föräldrahemmet, där jag somnade gott i brorsans gamla barndomsrum.
Summering av dagen:
Distans: 106,6 km
Tid: 05:42:20
Medelhastighet: 18,68 km/h
Jag är väldigt osäker på vägen efter Sigtuna, då jag större delen av den sträckan bara följde Sverigeledens skyltar. Men jag tror att det var någonting i denna stil:
Visa större karta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar